Asteroider

Asteroider är främst fasta himlakroppar som kretsar kring solen, de flesta i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. De är rester från solsystemets tidiga historia och kan vara allt från några meter till hundratals kilometer i diameter. Den största, Ceres, är nästan 1000 km stor. En del asteroider har fått sina banor störda och rör sig nu närmare de inre planeterna, där de i sällsynta fall kan kollidera med jorden – som det objekt som bidrog till dinosauriernas utdöende för 66 miljoner år sedan.

Kometer

Kometer är isiga kroppar som kommer från solsystemets ytterkanter. De består av is, stoft och sten. När en komet närmar sig solen börjar isen avdunsta och bildar en ljus koma och ofta en synlig svans av gas och damm. Det är detta som gett upphov till det äldre uttrycket "hårig stjärna". När kometen är långt från solen är den inaktiv och kallas då kometkärna.

Meteoroider, meteorer och meteoriter

Meteoroider är små bitar av sten eller metall som rör sig i rymden. De kan vara spillror från kometer eller kollisioner mellan asteroider. När en meteoroid kommer in i jordens atmosfär med hög hastighet hettas den upp av friktionen mot luften. Den lysande spåren vi då ser på natthimlen kallas meteorer eller "stjärnfall". Om objektet är särskilt ljusstarkt kallas det bolid eller eldklot.

De flesta meteoroider förintas i atmosfären, men om en del överlever färden ner till jordens yta kallas den återstående biten för en meteorit. Meteoriter hittas ofta på museer eller i samlingar.

Meteorregn

När jorden rör sig genom ett område i rymden där det finns mycket rymddamm – ofta lämnat efter av en komet – kan många meteoroider träffa vår atmosfär under kort tid. Det kallas meteorregn. Meteorerna ser då ut att komma från en viss punkt på himlen, som kallas radiant. Två av de mest kända meteorregnen är Perseiderna, som syns i augusti, och Geminiderna i december. 

Storlekar och risker

Storleken på dessa kroppar varierar kraftigt – från mikroskopiska partiklar till klippblock flera kilometer stora. Asteroiden som slog ned på jorden för 66 miljoner år sedan och tog slut på dinosauriernas storhetstid tros ha varit större än Mount Everest.

Det finns idag inga kända himlakroppar som utgör ett omedelbart hot mot jorden. Internationella rymdorganisationer övervakar dock kontinuerligt himlen för att upptäcka potentiellt farliga objekt i god tid.

Läs mer om Dinosauriernas sista dag på jorden här.