Alla gasplaneter i solsystemet har ringar av olika storlek. Jupiter, Uranus, Neptunus och Saturnus. Inga är dock så spektakulära som de hos den sistnämnde, den glittrande pärlan som så ofta fått stå modell för rymdens prakt och skönhet.
Saturnus är en gasplanet som till största delen består av väte och helium. Längst in i planeten tror man att det finns en kärna av sten, som är 10 till 20 gånger så stor som jorden. I atmosfären blåser solsystemets kraftigaste vindar, som når hastigheter över 1 800 kilometer i timmen. Dessa uppstår bland annat på grund av att planeten snurrar med en kolossal hastighet runt sin egen axel. Ett dygn på Saturnus motsvarar bara lite över tio timmar på jorden.
Förutom blåsten kan kraftiga regn uppstå på Saturnus, men i stället för vattendroppar regnar det diamanter. Blixtoväder gör att metan i atmosfären ombildas till sot (eller kol). Sotet trycks sedan ihop och hårdnar till bitar av grafit, och till sist diamant, när det faller genom atmosfären. De största diamanterna kan vara så stora som en decimeter.
Saturnus ringar tros vara delar av kometer, asteroider eller sönderslagna månar som splittrats och slitits sönder av planetens starka gravitation. De består av miljarder små is- och stenbitar och sträcker sig 282 000 kilometer ut från planeten. Ringpartiklarna varierar oftast från små, dammstora iskorn till bitar stora som hus. Några få partiklar är lika stora som berg. Ringarna skulle se mestadels vita ut om man tittade på dem från Saturnus yttre atmosfär och intressant nog kretsar varje ring med olika hastighet runt planeten.
Sönderfallande värme
I en ny studie publicerad i tidskriften Planetary Science Journal konstaterar astronomen Lotfi Ben-Jaffel från Institutet för astrofysik i Paris och Lunar & Planetary Laboratory, University of Arizona, att Saturnus ringar värmer upp planetens övre atmosfär.
Saturnus har visats sig ha ett överskott av ultraviolett strålning, som syns som en spektrallinje av het väte i Saturnus atmosfär. Den höga strålningen innebär att något förorenar och värmer upp den övre atmosfären utifrån.
Den mest troliga förklaringen är att partiklar från ringarna dras ned av Saturnus gravitation ner i atmosfären och orsakar denna uppvärmning. Fenomenet har aldrig tidigare setts i solsystemet. Det är ett oväntat samspel mellan Saturnus och dess ringar som potentiellt kan ge metoder för att förutsäga om planeter runt andra stjärnor också har liknande ringsystem.
Ben-Jaffel har använt sig av data som samlats från 1978 hela vägen till idag genom olika rymdmissioner. Däribland Cassini och Hubble som närstuderat planeten i detalj.
Genom att sammanföra och kallibrera fyra decennier av UV-data fann Ben-Jaffel att det inte finns någon skillnad i UV-strålningsnivån över tid, trots solcykler och Saturnus placering runt solen.
- Vi kan när som helst, på vilken position som helst på planeten, följa UV-strålningsnivån, säger han till NASA. Detta pekar på det ständiga "isregnet" från Saturnus ringar som den bästa förklaringen för uppvärmningen.
