Månens första kvarter - Pekka Hautala
Månen är jordens enda naturliga satellit och den femte största månen i solsystemet. Den gör sig även påmind genom tidvatteneffekter på jorden i form av ebb och flod.
Vi ser alltid samma sida av månen eftersom den befinner sig i en bunden rotation med jorden. Det betyder att den roterar med samma hastighet runt sin egen axel som den gör ett varv runt jorden.
Månens yta är täckt med nedslagskratrar som bildats då asteroider och kometer kolliderat med månen. Eftersom månen har en mycket tunn och nästintill obefintlig atmosfär, avsaknad av väder och nutida geologisk aktivitet har många av kratrarna bevarats relativt väl och kan ses med blotta ögat från jorden.
I stora drag finns det två olika typer av landskap, de mörka så kallade "haven" samt de ljusare "högländerna". Månhaven innehåller inget vatten utan är lavaslätter som bildats när magma för flera miljarder år sedan trängt upp från månens inre och fyllt stora nedslagskratrar och andra sänkor. Sedan länge är dock månen geologiskt död och ingen vulkanisk aktivitet förekommer idag.
Den 21 juli 1969 blev Neil Armstrong den första människan att besöka en annan himlakropp när han steg ner på månen. Planer och visioner finns från flera länder att på nytt sända människor till månen.
Medelavståndet mellan jorden och månen är 384 392 km. Månens yta är cirka 38 miljoner kvadratkilometer vilket är ungefär detsamma som fyra gånger Europa.
Flertalet sonder som exempelvis Cassini, Chandrayaan-1, LCROSS och Deep Impact/Epoxi har visat att både väte, syre och vatten finns i liten mängd på månen. Hur vatten kan ha kommit till månen spekuleras det om. Ett förslag är att det kan ha anlänt med kometer, ett annat att det inte förts dit alls, utan skapats på månen i en process orsakad av solvind.
Bildteknisk information
Bilden är tagen från en balkong i Kista, Stockholm. Sammanlagt är det 5032 individuella exponeringar som sedan reducerats till hälften för att bli stackade på varandra. Efterbearbetning av skärpa görs i ytterligare ett program och till slut korrigerar man ljusvärmen och vitbalansen samt mättnaden. Fotografens tanke med bilden var att fånga så mycket som möjligt runt terminatorn samt kraterns djuphet och därmed lyckas fånga "The Moon X" som infaller endast vid exakta tidsintervaller.
Montering: Celestron CGX
Teleskop: Skywatcher ED80 DS-Pro
Reducer: x .85
Kamera: ZWO ASI178mm
Filter: Astronomik 652nm IR Pass-filter
Roligast med att fota rymden?
Tystheten, friheten och att du fångar fotoner (ljuspartiklar) som har rest miljoner, miljarder år i det tomma kalla rymden, du fångar dess resa i din kameras sensor och kan sedan titta på den formation som de fotoner som reste därifrån tillsammans samtidigt utger i bild för alltid.
Tips till andra som vill fota rymden?
Börja med enkla metoder och utrustning. Med en DSLR, objektiv och stativ kommer du långt och kan ta avancerade bilder. Börja från början och lär dig med tiden, inlärningskurvan är jätterolig och spännande.
Hur känns det vara en av vinnarna?
Wow! Det känns så himla underbart, det är ett erkännande och kvitto för mig att de timmar och nätter som lagts på min hobby har gett resultat. Det ger mig mer motivation att fortsätta men en ännu högre växel.