Det satsas mycket på ny teknik och lösningar för att städa upp rymdskrot i områden runt vår egen planet, och det finns även allt tydligare regler och riktlinjer för vad man ska göra när en satellit har nått slutet av sitt liv.
USA:s regering har nyligen utfärdat den första boten för rymdskrot någonsin till den amerikanska TV-leverantören Dish Network. Företaget ska betala 150 000 USD för att inte ha avlägsnat sin satellit på rätt sätt.
Vi har ofta koll på vad som händer i låg omloppsbana runt jorden, men vi missar många gånger att hålla koll på vad som finns i medelhög och hög omloppsbana, och längre bort än så.
Månen är på god väg att bli en välbesökt plats under de kommande åren. I en ny studie från Purdue University i USA försöker man nu skapa en modell för att spåra rymdskrot runt månen, med sikte på att mildra effekterna.
Att spåra rymdskrot runt månen
För nuvarande finns det inte så många uppdrag i närheten av månen, men vi vet att aktiviteten kommer att öka markant under de kommande åren. Eftersom övervakningen av regionen idag är ganska bristfällig är det svårt för forskare att korrekt identifiera objekt som rör sig runt månen.
År 2022 såg vi ett exempel på detta. Då skedde en krasch på månens baksida, och man trodde ursprungligen att det var en raket som tillhörde SpaceX. Men objektet identifierades senare som ett övre steg i en Long March-raket, som tillhörde Kina. För framtida uppdrag kan den bristande informationen även göra det svårt att spåra och undvika rymdskrot, vilket kan orsaka stora problem.
Ingenjören Carolin Frueh vid Purdue University undersöker hur man kan observera och hålla reda på alla mänskligt tillverkade föremål och förutse effekterna av deras potentiella skador i området mellan månen och jorden.
Enligt Carolin Frueh, är lösningen rörlig. De metoder som hon håller på att utveckla är avsedda att anpassas till denna region i takt med att trafiken förändras, och att allt fler rymdfarkoster reser dit.
För att hantera utvecklingen har hon använt sig av forskning om hur rymdfarkoster blir till skräp, och arbetat med rymdorganisationer runt om i världen för att förbättra databaserna över rymdobjekt runtom jorden. Att göra samma sak för området mellan jorden och månen kommer att bli svårt.
Svårobserverat område
För jordnära omloppsbanor är teleskop i rymden, och i begränsad utsträckning teleskop på jorden, användbara. Men det finns inga teleskop i området mellan jorden och månen, eftersom det hittills inte funnits så mycket aktivitet att observera.
Utrymmet mellan månen och jorden är enormt, ungefär en kvarts miljon kilometer. Det övervakas idag av jordbaserad radar och teleskop som har i uppgift att spåra rymdskrot, men de har ofta inte de bästa förutsättningarna för sitt uppdrag eftersom de kräver att månen och jorden har en precis position.
Rymdbaserade teleskop skulle vara bättre på att spåra rymdskrot när det börjar befolka området i större utsträckning.
Artemis-avtalet
Bland de uppdrag som ska ta sig till månen under det kommande årtiondet hittar vi två bemannade Artemisuppdrag. Artemis II är planerad att göra en förbiflygning av månen under nästa år, och Artemis III är planerad att landa på månen år 2025.
I och med dessa uppdrag har ett avtal tagits fram, kallat Artemis-avtalet. Det tar upp behovet av att bekämpa det växande problemet med rymdskrot, och undertecknades av 29 länder år 2020.
Men många företag väntar också på att få nyttja månens resurser, både ekonomiska och vetenskapliga. Det kommer att öka måntrafiken under de kommande åren. Därför vill ESA också etablera ett oberoende kommunikationsnätverk runt månen. Detta nätverk med tre till fyra satelliter, plus reservsatelliter i omloppsbana, bör vara på plats redan år 2025.
Det finns goda möjligheter att hålla skräpet runt månen under kontroll, vilket blir viktigt om mänskligheten ska fortsätta återvända till månen under det närmaste årtiondet.
