En supernova har de flesta hört talas om. Det är vad som händer när en massiv stjärna exploderar i slutet av sin livstid i den största och mest bländande explosionen vi känner till. Kvar är då bara ett moln av stoft utspritt över ett enormt område i universum och explosionens ljus lyser upp den annars mörka rymden.
En vit dvärg är vad som är kvar efter att en lite mindre stjärna brunnit slut i stället för att explodera i en supernova. Vita dvärgar har typiskt lika mycket massa som solen men är inte större än jorden och är nästan uteslutande en del av ett system av närliggande stjärnor i omloppsbana runt varandra, så kallade dubbel- eller trippelsystem. En nova (till skillnad från supernova) är namnet på vad som sker när en vit dvärgstjärna drar till sig nytt bränsle under en kort tid från en av sina grannstjärnor som den genast gör slut på i ett brinnande inferno.
Nu har forskare vid det Europeiska sydobservatoriet första gången identifierat vad de kallar en mikronova. Ett fenomen som utmanar förståelsen av hur termonukleära explosioner i stjärnor sker. Mikronovor är extremt kraftfulla händelser, men små på den astronomiska skalan. De är betydligt mindre energirika än novor men båda typerna av explosioner sker på vita dvärgar.
En vit dvärg i ett dubbelsystem kan dra till sig material, huvudsakligen vätgas, från sin kompanjon om de är tillräckligt nära varandra. När denna gas når den mycket varma ytan på den vita dvärgstjärnan kommer väte att fusionera till helium på ett explosivt sätt. I novor sker dessa termonukleära explosioner på hela den vita dvärgens yta och de pågår i veckor. Vid mikronovor sker detta på en mycket mindre och snabbare skala som bara varar under endast några timmar.
- För första gången har vi kunnat se att vätgasfusion kan ske på lokala skalor. Vätebränslet kan hållas samlad vid basen på de magnetiska fälten på vissa vita dvärgar, så att explosionerna endast sker kring de magnetiska polerna, säger Paul Groot vid Radbouduniversitetet i Nederländerna och medförfattare till studien som publicerats i tidskriften Nature. Detta leder till ‘mikrofusionsbomber’ med bara en miljondel av energimängden i en novaexplosion, därav namnet mikronova” fortsätter Groot.
Begreppet ‘mikro’ kan vara missledande eftersom dessa fenomen inte på något sätt är små: ett av dessa utbrott kan förbruka omkring 20 triljoner eller 20 miljarder miljarder kg material, motsvarande 3,5 miljarder Cheopspyramider.
Dessa nya mikronovor utmanar astronomernas teorier om stjärnexplosioner och kan vara vanligare än man tidigare antagit.
- Det visar hur otroligt dynamiskt vårt universum är. Dessa fenomen kan vara ganska vanliga, men eftersom de är så snabba är de svåra att fånga. förklarar Simone Scaringi vid Durham University i Storbritannien som ledde utforskningen av dessa explosioner i ett pressmeddelande.
