En stjärna som vår sol utvecklas till en röd jättestjärna innan den dör, med en ljusstyrka som motsvarar flera tusen gånger solens. Röda jättar har starka utflöden av gas och stoft, så kallade stjärnvindar. Mängden gas och stoft som kastas ut i rymden under en given tidsperiod ökar med stjärnans ålder, så det är ett mått på hur nära döden stjärnan är. Den blir till slut en vit dvärg som inte längre producerar energi i sitt inre, och som sakta svalnar. Materialet som har kastats ut kan bli synligt som en planetarisk nebulosa.
Stjärnor med en massa som är minst åtta gånger så stor som solens kommer att explodera som supernovor. I fallet Betelgeuse vet man mycket mindre om hur utvecklingen strax innan ser ut. sådana massiva stjärnor är mycket mer sällsynta, och oftast långt borta. Vanligtvis observerar man själva explosionen först, och sen försöker man ta reda på vilka egenskaper stjärnan hade innan.
Eftersom Betelgeuse är tillräckligt nära kan man observera förändringar på ytan med teleskop och därmed har variationen av ljusstyrkan kunnat följas systematiskt under flera årtionden. Man har förhoppningar på att lära sig mer om de processer som kan leda till en supernova.
- Nya data som kommit fram under de senaste veckorna visar dock att bara en del av stjärnans yta verkar lysa svagare. Det kan tyda på att det är ett moln som skymmer en del av ytan, snarare än att hela stjärnan förändrats, säger Susanne Höfner, professor vid avdelningen astronomi och rymdfysik på Uppsala universitet.
Detta är observationer som gjorts med Esos Very Large Telescope (VLT). Röda jättar och superjättar visar ljusa och mörka områden på ytorna som ständigt förändras. Det orsakas av värmen som produceras i stjärnans inre och får hela ytan att bubbla som kokande vatten. Då och då lyfts bubblor av gas så långt att de svalnar och bildar molekyler och stoftkorn som absorberar stjärnans ljus.
- Nu gäller det att bekräfta att den mörka fläcken på Betelgeuse orsakas av ett moln som kastas ut i rymden, eller att hitta en annan förklaring. Detta kräver fortsatta observationer som visar hur bilden av stjärnytan utvecklas de kommande månaderna, och hur ljuset förändras i styrka och färg, säger Susanne Höfner.
Genom att jämföra sådana observationer med existerande och nya datorsimuleringar kan vi förstå processer som pågår i och omkring stjärnan. Vi har en historisk chans att lära oss nya saker om en röd superjätte innan den exploderar som supernova.
Källa: Susanne Höfner, Uppsala Universitet
