Merkurius är en unik himlakropp i solsystemet. Den har ett svagt magnetfält, och därigenom en liten magnetosfär. På grund av att den är så nära solen får Merkurius magnetosfär det mest brutala rymdvädret av alla planeter i solsystemet. I jämförelse med andra planeter har den elektromagnetiska induktionen i Merkurius järnrika kärna en betydligt större roll för magnetosfären. Dynamiken i Merkurius magnetosfär kopplas samman med dess yta och innandöme, och är känslig för extrema solutbrott. På grund av denna komplexa koppling har effekterna av ett konduktivt innandöme och/eller de kinetiska aspekterna av solvindens växelverkan med Merkurius magnetosfär antingen blivit försummade eller förenklade i tidigare analyser. Målen med detta projekt är att uppnå en omfattande förståelse av den komplexa kopplingen som finns mellan magnetosfär och innandöme vid Merkurius, och att utforska dynamiken i detta system under extrema solutbrott. Vi föreslår ett tre års forsekningprogram där dessa forskningsmål uppnås med användning av en redan utvecklad hybrid-kinetisk plasmamodell som självkonsistent kopplar det tidsberoende induktiva svaret från innandömet till den externa elektromagnetiska och kinetiska plasmamiljön. Vi kommer att jämföra simuleringsresultatet med tidigare mätningar från NASA:s MESSENGER och med framtida mätningar av ESA:s BepiColombo. Under det här projektets tidsperiod kommer BepiColombo att genomföra alla sex förbiflygningar av Merkurius.