En stor del av det synliga universum består av plasma, alltså en gas där var och en av partiklarna är elektriskt laddade. Exempel är jordens omgivning (över några hundra km höjd), stora delar av solen och stjärnorna samt materia mellan stjärnorna. Från solens yta blåser en vind med plasma och magnetfält, solvinden. Jorden har ett magnetfält som sträcker sig ut i rymden och som träffas av solvinden. Magnetfältet skapar en bubbla med låg plasmatäthet runt jorden, magnetosfären.

En viktig process i tunna strömskikt kallas ”magnetisk omkoppling” (på engelska ”magnetic reconnection”). Processen är viktig för att solvinden ska tränga in i jordens magnetosfär och orsaka bland annat norrsken. Liknande processer finns kring andra planeter och runt stjärnor och galaxer.
Vi använder nu observationer med de fyra NASA MMS-satelliterna som formationsflyger i jordens magnetosfär. På varje satellit finns instrument för att mäta elektriska och magnetiska fält, samt laddade partiklar. MMS är speciellt inriktat på magnetisk omkoppling.