Den 15 juni 2010 skickades Prismasatelliterna ut i rymden. Prisma var ett flygande testlaboratorium för avancerad rymdteknologi i liten skala. De två Prisma-satelliterna, Mango och Tango, utvecklades under ledning av Sverige tillsammans med bland andra Frankrike och Tyskland - Europas viktigaste rymdnationer. Ansvariga för projektet var dåvarande Space-divisionen hos SSC, nuvarande OHB Sweden AB. De byggde satelliterna i sitt renrum och har senare opererat dem från sitt Mission Control Center.

Prisma syftade till att utveckla och kvalificera ny teknologi som är nödvändig för framtida europeiska forskningsprojekt. Många av dessa projekt innefattar formationsflygning och autonom rendez-vous, det vill säga flera rymdfarkoster i grupp som kan kommunicera och interagera med varandra med hög precision.

För framtida forskningsexpeditioner, missioner, är resultaten från Prisma ett teknologiskt sjumilasteg. Det gäller särskilt observationsmissioner där forskarna vill bygga stora antenner eller aperturer med hjälp av flera små enheter istället för en stor. Sådana formationsflygningar kräver hög precision och ställer omfattande krav på mätsystem, sensorer och manövreringsorgan samt navigation och styr- och reglerteknik. Autonom rendez-vous i sin tur kan till exempel nyttjas för att bygga rymdinfrastruktur, inspektera en annan farkost (t ex ISS), eller för att  fånga in och ta  rymdskrot ur sin bana.

Separation mellan Mango och Tango
Onsdagen den 11 augusti 2010 inleddes Prisma-missionen "på riktigt". Att separera dottersatelliten Tango från modersatelliten Mango var den mest kritiska manövern efter själva uppsändningen. Efter den lyckade separationen genomförde Tango sitt alldeles egna första uppdrag, att rikta in sina solpaneler mot solen.
 

Fakta om Prisma:

• Prisma bestod av två farkoster, Mango och Tango, en moder- och en dotterfarkost med en sammanlagd vikt på 185 kg (145+40).
• Båda satelliterna var treaxligt stabiliserade; Mango med hjälp av stjärnkameror, gyron, reaktionshjul och magnetspolar och Tango enbart med hjälp av magnetspolar. För att justera sin bana var Mango dessutom utrustad med tre olika raketmotorsystem: två som skulle testas i rymden och ett beprövat hydrazinsystem.
• Prisma innehöll flera nya teknologier inom bl.a. autonom formationsflygning och rendezvous, små ”gröna” raketmotorer, kiselbaserade mikromotorer.
• Satelliterna sändes upp från Yasny i Ryssland den 15 juni 2010 med en Dnepr-raket
• Totalbudgeten för Prisma låg på 350 miljoner kronor exklusive uppsändning och drift.
• Projektet leddes från Sverige och var huvudsakligen finansierat av Rymdstyrelsen tillsammans med rymdmyndigheterna i Tyskland (DLR) och Frankrike (CNES).
• OHB Sweden var huvudleverantör för satelliterna och stod för projektledning, satellitdesign, utveckling av navigationssystem, omborddator, ombordprogramvara, marksystem och tillhörande programvara, satellitbygge, tester och drift när satelliterna väl är i bana. Bland de större svenska underleverantörerna kan nämnas RUAG Space (struktur, kretskort och antenner), Omnisys (kraftsystem) och ECAPS (framdrivningssystem).