Jupiter har haft stor betydelse för hela solsystemets utveckling och utformning genom sin enorma massa och gravitation, och är uppkallad efter kungen av de romerska gudarna.
När planeter som liknar Jupiter ligger långt ifrån sina stjärnor kan de fungera som portvakter till sina planetsystem. I vårt fall skyddar och kontrollerar Jupiter de inre planeterna i solsystemet. Samspelet mellan solen och Jupiters gravitation gör det möjligt för bland annat jorden att upprätthålla en nästan cirkulär bana, som ger ett stabilt klimat över hela året. Hade jorden haft en lång och elliptsik bana hade det orsakat extrema klimatväxlingar, vilket hade förhindrat utvecklingen av liv. Jupiter skyddar även genom att dra till sig asteroider och kometer som närmar sig, vilket har gett planeten smeknamnet ”solsystemets dammsugare”.
Jupiters ränder och virvlar är i själva verket kalla, blåsiga moln av ammoniak och vatten som flyter i en atmosfär av väte och helium. På Jupiter finns även en stor röd fläck. Det är en jättestorm som är större än jorden, och som har virvlat runt på planeten i hundratals år.
Eftersom Jupiter är så stor och har så stor massa har den nästan skapat ett eget lite solsystem bestående av 79 bekräftade månar, fler än någon annan planet i solsystemet. De fyra största månarna upptäcktes av Galileo Galilei i början av 1600-talet, och döptes till Io, Europa, Callisto och Ganymedes. Ganymedes, solsystemets största måne, är till och med större än planeten Merkurius.
Visste du att planeter rycker och sliter i sina månar tills de till slut dras sönder?
Egentligen ligger Jupiters månar för långt från solen för att värmas upp av den, och de borde därför inte vara mer än stelfrusna stenbumlingar. Men när Jupiter hela tiden rycker och sliter i månarna när de cirkulerar runt planeten sker en process som kallas för tidvattenvärmning.
Io är den måne som ligger närmast Jupiter. Där är tidvattenvärmningen väldigt stor, och månens inre blir så varmt att det uppstår vulkanutbrott på ytan. På den isiga månen Europa tror man i stället att havet under månens yta värms upp så pass mycket att det kan finnas förutsättningar för liv.
Tidvattenvärmning sker också mellan jorden och månen, där lager av månsten flyttar på sig i takt med dess färd runt planeten. På jorden ser vi processen i form av tidvatten.
En måne rör sig antingen närmare eller längre från sin planet, beroende på månens och planetens storlek och massa. Om en måne dras närmare sin planet kommer den till slut att komma så nära att den passerar den så kallade Roche-gränsen. Roche-gränsen är det avstånd där en himlakropp inte längre kan hållas ihop av sin egen gravitation, på grund av att den påverkas av en större himlakropp.
När en måne passerar Roche-gränsen slits den antingen itu eller så kraschar den helt enkelt ned på planeten, beroende på månens storlek och massa. När en måne slits itu lägger sig delarna som en ring av skärvor runt planeten, det är på det sättet forskarna tror att bland annat Saturnus fått sina ringar.
Jupiters månar är väldigt spännande att studera eftersom de är så varierande, och påverkas så mycket av planeten. Därför har den europeiska rymdorganisationen, ESA, satsat stort på rymdsonden JUICE (JUpiter ICy moons Explorer) med planerad uppsändning år 2023. Det kommer ta nästan sju år för sonden att ta sig till Jupiter och väl där kommer den under tre år att göra detaljerade observationer av Ganymedes, Callisto och Europa.
Av de sammanlagt tio vetenskapliga instrumenten ombord på JUICE är två utvecklade och byggda på Institutet för rymdfysik, IRF, i Sverige. På IRF görs allt från utveckling till färdig produkt, och JUICE är det största uppdraget i institutets historia.
