En metafor för kaos, lidande och det okända eller en portal till andra sidan universum? Kanske båda. Det är det som gör svarta hål så intressanta. Vi vet nästan ingenting om dem. Detta är temat för dagens inlägg i sommarserien ”Rymden för nybörjare”.
Ett svart hål är ett område med så enorm gravitation att ingenting, inte ens ljus, kan ta sig ut ur det. När du lyfter upp ett bowlingklot är det tungt eftersom materian är tätt packad i ett litet utrymme. Om man packar in mer och mer massa i samma lilla utrymme kommer det till slut att skapa en gravitation som är så stark att den till och med kommer påverka de fotoner som ljuset omkring oss består av.
Eftersom inte ens ljus kan undkomma gravitationen i det svarta hålen blir de osynliga för det mänskliga ögat. Vi kan bara med hjälp av speciella instrument se hur stjärnor och annan materia som är mycket nära svarta hål beter sig och på så sätt upptäcka dem.
Vi vet att svarta hål uppstår när en särskilt massiv stjärna kollapsar in i sig själv, men de kan möjligtvis uppstå på andra sätt också. Det finns inget sätt att mäta vad som händer med materia som faller in i ett svart hål. Kommer det ut på andra sidan? Är det förlorat för evigt? Dyker det upp i en annan dimension? Vi har verkligen ingen aning.
Det vi vet är att det finns svarta hål. Att de beter sig som fysikens lagar säger att de ska bete sig och att universum kryllar av dem. Beräkningar säger att det kan finnas så mycket som 100 miljoner svarta hål bara i Vintergatan.
År 2019 togs den första bilden av ett svart hål, det supermassiva svarta hålet i mitten av galaxen Messier 87, genom att observera den materia som snurrar runt det.