En stjärna är en sfärisk himlakropp av gas. När stjärnan bildades en gång i tiden ur ett moln av gas och stoft, en så kallad nebulosa, växte den i storlek till en punkt då den till sist antändes av sin egen gravitation. Från den tidpunkten smälter atomkärnor i gasbollens mitt samman och frigör energi i en process som kallas fusion. Vi säger i dagligt tal att den då brinner.

En stjärna föds, lever och dör, precis som allt annat. Hur dess liv ser ut beror främst på dess massa. De kan vara gigantiska så kallade hyperjättar med en massa mer än 1500 gånger så stor som vår närmaste stjärna solen, eller små så kallade röda dvärgar där den minsta enskilda stjärnan som hittats bara är något större än Jupiter.

Det finns minst 100 miljarder stjärnor bara i vår galax Vintergatan. Av dessa tror forskare att ungefär sju procent är så kallade sollika stjärnor. De tror också och att mer än hälften av dem kan ha jordlika planeter. Det vill säga steniga planeter som har samma storlek som jorden och befinner sig på ett avstånd från sin stjärna som vi vet kan ge förutsättningar till liv.

Solen, vår egen stjärna, är medelstor i astronomiska mått mätt och uppbyggd av väte och kväve som ständigt brinner och kastar sin strålning mot oss. Det är solens gravitation som kontrollerar solsystemet och håller allt - från de största planeterna till de minsta dammpartiklarna - i sin bana.

Interaktionen mellan solen och jorden styr våra årstider, havsströmmar och väder, såväl som klimatet, strålningsbältena och norrskenet. Solen är väldigt speciell för oss på jorden, men i universum är den ändå bara en stjärna i mängden.