Bloggen

De första stjärnorna, galaxerna och svarta hålen

En vanlig metod för att studera tidiga epoker i universums historia är att rikta teleskop mot extremt avlägsna objekt i rymden. Eftersom det tagit många miljarder år för ljuset från de mer avlägsna astronomiska ljuskällorna att nå oss ser de ut som de gjorde för mycket länge sedan. För de allra första stjärnorna, galaxerna och svarta hålen är det också ett närmast oöverstigligt problem att de blir extremt ljussvaga.
Gravitationslins
NASA, ESA, and Johan Richard (Caltech, USA) Acknowledgement: Davide de Martin & James Long (ESA/Hubble)
Gravitationslins i foto från Hubble.
´
Publicerad
2021-12-07
Dela artikel:

Erik Zackrisson, docent vid institutionen för fysik och astronomi på Uppsala universitet leder en forskargrupp som fått observationstid i James Webb-teleskopets första observationscykel. Syftet är att studera det gravitationslinsförstärkta ljuset från stjärnor och galaxer i universums barndom.

Inte ens James Webb-teleskopets gigantiska spegel räcker till för att fånga upp tillräckligt mycket ljus. För att komma runt problemet tar astronomer hjälp av så kallade gravitationslinser – materiaförtätningar längs synlinjen som kröker rumstiden och förstärker ljuset från bakomliggande ljuskällor. Nu kommer forskarna rikta James Webb-teleskopet mot kända galaxhopar som bedömts vara starka gravitationslinser. De hoppas upptäcka nya ljuskällor på rekordavstånd och få möjlighet att studera de processer som formade de första stjärnorna, galaxerna och svarta hålen.