ESA har utvecklat satelliten Biomass för att få en bättre förståelse för hur världens skogar påverkar klimatet och omvänt hur klimatförändringarna påverkar världens skogar. Satelliten är den första i sitt slag att ha en så pass avancerad radar att den i praktiken kan tränga igenom trädkronorna och göra 3D-avbildningar av hela skogen. Med hjälp av den radardata kommer satelliten att beräkna den totala biomassan. Data som idag inte finns tillgängligt.
Intresset för satelliten är stort och forskare från hela världen inväntar med spänning data från Biomass, bland annat på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU och Chalmers. Under utvecklingen av Biomass har tester med radartomografi gjorts i skogarna utanför Skövde (Remningstorp) och Vindeln (Krycklan) i Sverige, som är två testområden som SLU jobbar med.
Trots att radarn delvis är utvecklad i Sverige kommer den inte mäta skogarna i Sverige, resten av Europa och Nordamerika. Varför är det så och varför spelar det i slutänden inte så stor roll för vetenskapen?
Lars Ulander, professor i radarfjärranalys på Chalmers, är en av de som arbetat med Biomass-projektet från start. Vi bad honom att förklara.
- International Telecommunications Union, ITU, som reglerar frekvenstilldelningen för olika ändamål, har sagt nej av militära skäl eftersom detta frekvensband används för tidig förvarning av ballistiska robotar. Amerikanska försvaret accepterar inte att en satellit skickar ut signaler på samma frekvensband och riskerar att störa varningssystemet. Med tanke på dagens säkerhetsläge är det inte så konstigt att de tankebanorna finns.
Att skogarna i Europa och Nordeuropa inte kan bevakas med Biomass är inte någon nyhet. Det har Lars Ulander och hans forskarkollegor känt till redan från projektets början för 20 år sedan. Ändå har projektet bedömts vara tillräckligt viktigt i Europa för att genomföras.
- Det finns ett stort intresse från Europas sida att få koll på hur skogen och klimatet påverkar varandra. Klimatforskningen berör alla och Europa har gått i bräschen för ny teknik inom många områden, säger Lars Ulander.
Han menar att det inte är något problem att Biomass inte kan leverera data från alla regioner.
- Att vi inte får göra mätningar över till exempel Sverige är egentligen en icke-fråga. Det görs redan så omfattande mätningar av skogarna i Europa och Nordamerika att det egentligen inte behövs ytterligare biomassmätningar här.
Henrik Persson, forskare inom skog och fjärranalys och den på SLU som arbetar mest med radarfrågor, håller med.
- I Sverige har vi oerhört mycket bra fjärranalysdata, till exempel genom laserskanning, flygfoto över Sverige, optiska satelliter och regelbundna fältmätningar från Riksskogstaxeringen. Här går det också att använda radarsatelliter med kortare våglängder för att nå ända ner till marken. Men i det tropiska bältet runt ekvatorn, där träden kan bli 80 meter höga och har komplex struktur, krävs längre våglängder för att tränga igenom.
I ett samarbete mellan Chalmers och SLU forskas det på hur torka och klimat påverkar skogen och hur vattenutbytet sker i träden. I samarbetet används ett 50-meter högt torn i Krycklan utanför Vindeln, där P-band är ett av de radarband som används. Samma typ av radar som på Biomass. SLU arbetar även med områden utanför Europa och Nordamerika, bland annat i Asien, Brasilien och Afrika, skogar som kommer bevakas av satelliten.
- Vi får ett varmare klimat och denna typ av radar, som är känsligt för vatten, borde kunna användas för att upptäcka skador till följd av regn eller torka tidigare. I förlängningen borde det gå att skala upp till en konstellation av satelliter och göra stor nytta för oss på jorden, säger Henrik Persson.
