Detta var raketens andra flygning, men den första med en kommersiell last – den franska militära jordobservationssatelliten CSO-3, som nu kretsar i en solsynkron bana på cirka 800 kilometers höjd.
Ariane 6 visade inte bara att den kan leverera satelliter till omloppsbana med precision, utan också att dess flexibla och kraftfulla övre steg klarar av komplexa manövrer i rymden. Med hjälp av den nya Auxiliary Propulsion Unit (APU) och Vinci-motorns flera tändningar kunde övre steget både placera satelliten på rätt plats och därefter genomföra ett kontrollerat återinträde i jordens atmosfär, där det brann upp. Den här förmågan att undvika att lämna kvar skräp i rymden är en viktig del i Europas arbete för att minska mängden rymdskrot och skapa en mer hållbar rymdmiljö.
Den framgångsrika flygningen är en milstolpe för den europeiska rymdindustrin och ett viktigt steg i att säkra autonom och pålitlig tillgång till rymden för Europas framtida vetenskapliga, kommersiella och säkerhetsrelaterade uppdrag. Med fler Ariane 6-uppskjutningar planerade under 2025 är detta bara början på en ny era för europeiska rymdtransporter.
Ariane 6 har utvecklats av ArianeGroup i samarbete med ESA och drivs av Arianespace. Raketen är utformad för att erbjuda större flexibilitet, ökad lastkapacitet och lägre uppskjutningskostnader jämfört med sin föregångare, Ariane 5.
Premiärflygningen – en milstolpe med lärdomar
Den första uppskjutningen av Ariane 6 från rymdbasen Kourou i Franska Guyana var en viktig milstolpe för Europas rymdprogram. Under denna flygning placerades åtta satelliter i omloppsbana runt jorden, vilket visade på raketens kapacitet att leverera flera nyttolaster i ett och samma uppdrag. Dock identifierades vissa tekniska problem, bland annat en mjukvarubugg i det övre stegets motor som ledde till att återinträdet i atmosfären inte blev som planerat. Dessa problem har sedan dess åtgärdats för att säkerställa en felfri andra flygning.
Svensk ingenjörskonst i Ariane 6
Sverige är en av de deltagande staterna i Ariane 6-programmet, tillsammans med 12 andra europeiska länder. Detta innebär att Sverige, genom Rymdstyrelsen, även bidrar finansiellt till projektets utveckling och genomförande.
Det rymdföretag i Sverige som bidrar mest till Ariane-programmet är GKN Aerospace i Trollhättan. Turbinerna till överstegsmotorn, Vinci, har utvecklats och tillverkats i GKN:s fabrik i Trollhättan där även turbinen och munstycket till den undre motorn, Vulcain 2.1, tagits fram. Munstycket är designat med GKN:s Sandwich-teknologi för aktivt kylda väggar till munstycken för raketmotorer, som kraftigt bidrar till att reducera tillverkningskostnad och ledtider. GKN:s bidrag till Ariane 6 visar på Sveriges ledande position inom ingenjörskonst.
Framtiden för Ariane 6 och europeisk rymdfart
Ariane 6 är designad för att möta framtidens behov av tyngre satellituppsändningar, med kapacitet att lyfta upp till 11,5 ton till geostationär bana (GTO) och 21,6 ton till låg jordbana (LEO) i sin kraftfullaste version, Ariane 64. Raketen erbjuder också möjligheten att placera flera satelliter i olika omloppsbanor under samma uppdrag, vilket är avgörande för konstellationer av kommunikations- och navigationssatelliter.
På längre sikt planeras utvecklingen av Ariane Next, en återanvändbar raket med målet att ytterligare sänka kostnader och öka Europas konkurrenskraft inom rymdsektorn. Med Ariane 6 stärker Europa sin oberoende tillgång till rymden. Den kommande uppskjutningen den 26 februari 2025 blir ett avgörande test för raketens framtid och Europas fortsatta roll inom rymdfarten.
