Bloggen - Bemannad rymdfart

Ett år efter uppsändningen: Så har rymdfärden förändrat Marcus Wandt – och gett intressanta forskningsresultat

För ett år sedan reste svenske astronauten Marcus Wandt till internationella rymdstationen, ISS. För Rymdbloggen berättar han om hur rymdfärden förändrat sättet att se på jorden och hur han fortsätter jobba med innovation. Möt även forskarna som skickade med svenska experiment på hans rymdfärd.
Marcus Wandt i omloppsbana
ESA – M. Wandt
Ämnen:
´
Publicerad
2025-01-17
Dela artikel:

Den 18 januari 2024 klockan 22.49 svensk tid började Sveriges tredje astronaut Marcus Wandt sin resa till ISS. Under sina 17 dagar på rymdstationen genomförde Marcus Wandt ett 30-tal internationella experiment i tyngdlöshet tillsammans med sina astronautkollegor. Dessutom genomförde han två svenska experiment, ett om ergonomi för KTH och ett om stamceller för Uppsala universitet. 

Ett år efter den nervkittlande uppsändningen berättar Marcus Wandt för Rymdbloggen om hur veckorna i rymden påverkat hans liv: 

Har upplevelsen i rymden förändrat ditt sätt att tänka? 

Många av de tankar och värderingar jag hade förut har förstärkts kraftigt, till exempel vikten av hållbarhet och av att ta hand om vår planet. Sedan har också min uppfattning om storleken på jorden ändrats, den känns klart mindre och allt känns mycket nära. 

Min spontana tidshorisont är också ändrad, även om jag fortfarande är mycket resultathungrig så är min hjärnas tidsperspektiv ofta inställd på årtionden i stället för timmar, och ofta  ännu längre. Jag tänkte hyfsat långsiktig förut också, men inte alls på det här sättet och med en så stark självklarhet. Det är bara några exempel på hur det här uppdraget och den här erfarenheten har ändrat mina perspektiv.

Vad sysslar du med nu och hur förvaltar du all kunskap från rymdresan? 

Generellt jobbar jag för att vi ska ha en fortsatt stark innovationskultur i Sverige. I det arbetet rör jag mig tvärs mellan industri, akademi och myndigheter, vilket är otroligt kul och stimulerande. Det finns en enorm potential i Sverige och vi kan, och måste, på riktigt vara med och få upp Europa på banan igen.

Sedan gör jag några verkligt konkreta saker inom rymd och AI. Exempelvis var jag precis på Europeiska Astronautcentret, EAC, i Köln i min ESA-roll som instruktör för Europas och Indiens astronauter som ännu inte varit i rymden.

Vilka resultat har rymdfärden gett så här långt? 

Vi får ut så otroligt mycket från våra expeditioner i rymden. Jag ser ett enormt intresse kring rymd, forskning och naturvetenskap varje dag. Förutom rena forskningsresultat så är de en tydlig källa till inspiration och nyfikenhet, vilket skapar vilja och passion för att ta i det lilla extra och flytta våra kunskapsgränser framåt.

Ergonomiska experiment i rymden

Med på Marcus Wandts rymdresa var ett ergonomiskt experiment från KTH. Syftet var att få kunskap om hur utformningen av rymdmiljöer påverkar astronauternas tankeförmåga och stressnivåer. Marcus Wandts stress, kognitiva prestanda, hjärtaktivitet och rörelser har studerats och data från olika delar av rymdstationen har jämförts.

Gick de ergonomiska experimenten ombord som förväntat, Michail Magkos, forskare på KTH? 

Experimenten har varit väldigt framgångsrika. Alla metoder och utrustning fungerade i rymden och vi har fått lika bra, eller till och med bättre, resultat än vi förväntade oss. Vissa saker är överraskande medan andra överensstämmer med våra hypoteser. 

Vi får inte kommunicera resultaten i detalj än, men har fått den kunskap vi hoppades på och kan använda den i framtida designprocesser för nya rymdstationer och andra trånga miljöer för att skapa bra arbetsmiljö. 

Hur har ni jobbat vidare med experimentet?

Vi träffade Marcus en vecka efter landning och för två månader sedan för att följa upp resultaten. Vi har gjort analyser, men också gjort motsvarande experiment på jorden. Studentgrupper med 30 personer har fått leva isolerat i små utrymmen, för att se om mikrogravitationen påverkar resultaten. Om inte kan liknande tester göras på jorden.  

Forskningen gjordes med ovanligt kort varsel?

Ja, en viktig erfarenhet är att det går att göra forskning på kort varsel. Normalt tar det fyra till fem år för att göra experiment med människor i rymden, men nu var tiden mellan start och uppskjutning drygt ett halvår. Det har väckt intresse runt om i världen. 

Marcus Wandt utför arbete runt ISS och i kupolen medan han bär Cortivisions fNIRS-mössa (Functional Near-Infrared Spectroscopy). Mössan mäter och samlar in nervaktivitet som en del av projektet Orbital Architecture som undersöker effekterna av arkitektoniska miljöer på en astronauts kognitiva prestanda, stressnivåer och stressåterhämtningshastighet.
Michael López-Alegría/Axiom Space

Bilden visar Marcus med en hätta för att mäta hjärnaktivitet i omloppsbana.

Stamcellsforskning i rymden

Det andra svenska projektet handlade om stamcellsforskning i rymden med målet att undersöka om förhållanden i rymden kan ge nya möjligheter for stamceller att behandla sjukdomar i framtiden, och leddes av Elena Kozlova, professor i regenerativ neurobiologi vid Uppsala universitet. 

Stamceller har tidigare skickats upp i rymden med sondraketer och utsatts för några minuters mikrogravitation, vilket visat att stamceller får större kapacitet att dela sig och utvecklas till mogna celler än de har under normala förhållanden på jorden. Men de stamceller som Marcus Wandt tog med sig var med om den betydligt längre vistelsen på över två veckor. 

Gick experimentet med stamceller i rymden som förväntat, Elena Kozlova? 

Experimentet gav mycket intressanta insikter, även om resultaten inte var helt vad vi förväntade oss. Intressant nog verkar de celler som redan hade varit i rymden gynnas av sin tidigare exponering. De bästa överlevnadssiffrorna i Marcus experiment observerades hos stamceller som hade varit i rymden två gånger innan resan till den internationella rymdstationen. 

Vilka resultat har ni uppnått? 

Vi har gjorde fascinerande upptäckter, som vi inte skulle ha gjort om rymdresan inte förlängts på grund av vädret. Det visar att det ibland kan ge oväntade resultat att tänja på gränserna och gå ett steg längre. Denna upptäckt har fått oss att tänka annorlunda och generera nya idéer för att utforma och analysera framtida experiment.

Cellerna nådde gränsen för sin överlevnad eftersom deras återkomst från rymden var försenad. Från våra tidigare experiment visste vi att de stamceller som användes i rymdexperimentet ökade sin spridningsförmåga när de utsattes för mikrogravitation. Efter experimenten på Marcus rymdresa upptäckte vi dock att endast celler med mycket låg spridningshastighet överlevde.