Det är en klar och kall förmiddag i december när Rymdstyrelsen möter Jonas Enander på hans kontor i Albanova i Stockholm. Här samlas forskare och studenter från Stockholms universitet och Kungliga tekniska högskolan i en gemensam akademisk miljö för fysik, astronomi och bioteknik. Gemensamt har de att de studerar sådant som de flesta av oss tycker är väldigt svårt, både rent praktiskt och att ibland alls mentalt greppa.
Jonas Enander är doktor i fysik och i sin forskning har han utmanat självaste Albert Einsteins allmänna relativitetsteori. Den som beskriver hur gravitation fungerar, inte som en kraft utan som en krökning av tid och rum orsakad av massa och energi. Det visade sig att även efter Jonas Enanders forskning höll Einsteins teori lika väl som den gjort de senaste hundra åren.
Det fanns egentligen inget skäl till att tro något annat och målet var aldrig att välta århundradets geni. Det han, och många med honom, nästan desperat försökte ta reda på är vad nära nog 95 procent av universum egentligen består av. Idag kallas det för mörk materia och mörk energi, men begreppet mörk innebär bara att vi inte har någon aning om vad det är.
Ovisshetens frustration
Med hjälp av all data vi har från universums alla hörn, det vi kunnat se med hjälp av teleskop, rymdsonder och partikelacceleratorer, har vi väldigt bra koll på det observerbara universum. Det vill säga allt det vi kan se och experimentera på. Det som utstrålar elektromagnetiskt strålning i olika våglängder, alltså ljus.
- Sedan finns de här två stora mysterierna: mörk materia och mörk energi som fortfarande är olösta. Genom observationer verkar det finnas mer materia där ute som skapar mer gravitation än vad vi kan se. Vi kan inte se den för att den inte interagerar elektromagnetiskt. Mörk energi gör däremot motsatsen, den får galaxer att röra sig allt snabbare bort från varnadra på de allra största kosmiska skalorna, säger Jonas Enander.
Det råder inga tvivel om att det vi ser som ett stort tomrum faktiskt har egenskaper som påverkar allt runt omkring sig. Utan den mörka materian och den mörka energin hade inte allt från sandkorn till galaxer betett sig som de gör. Men vad är det för något?
- Går man ut och äter med forskningskollegor efter en konferens märker man att det nästan råder en liten desperation i samtalen. Har man inte löst det här inom de kommande tio åren kanske vi aldrig kommer att lösa det, berättar han.
Att studera något som är så nära en lösning, men som alltjämt inte är löst bör skapa en frustration för de som studerar det.
- Jag är frustrerad. Jag ska inte tala om vad andra känner, men ja jag är frustrerad över att det inte är löst ännu, bekräftar han.
Den här frustrationen över att hela tiden räkna på universums mysterier utan att alls närma sig ett resultat, gjorde att Jonas Enander en kort tid in i sin postdoktortjänst kastade in handduken. Det gick inte ens ett år in i den postdoktortjänst vid Karlsruhes Tekniska Institut som Jonas gick till efter sin disputation innan han sa upp sig och slutade forska själv.
- Det fick räcka med att sitta och göra alla de där jättetekniska beräkningarna som knappt någon bryr sig om, säger Jonas Enander och faller ut i ett skratt.
Istället valde han att fokusera på det som gjorde att han själv blev intresserad av fysik och astronomi från början: populärvetenskap. Idag är han anställd som forskningskommunikatör på Oskar Klein Centre. Ett center inom Stockholms universitet och Kungliga tekniska högskolan som främjar forskning inom kosmologi, astrofysik och partikelfysik.
Lyssna på Rymdstyrelsens podcast Kosmiskt snack om du vill höra mer från Jonas Enander
