Idag väljer det amerikanska folket sin nya president. Det har stundtals varit ganska svårt att på håll få klart för sig vad kandidaterna driver för typ av politik. Det substantiella har som försvunnit i en dimma och ersatts av en tävling mellan två influensers på jakt efter mest likes.
Det kommer dock en morgondag då de båda kommit hem från fisketuren och vare sig de vill det eller inte kommer driva igenom politik som påverkar miljarder människor världen över. Vi har här valt att titta lite närmare på vad Donald Trump och Kamala Harris står i rymdfrågan och hur framförallt den amerikanska rymdpolitiken påverkas beroende på vem som svärs in som president efter Joe Biden.
Tidigare erfarenheter och likheter
Trots deras skilda politiska plattformar finns det överraskande många likheter i Donald Trumps och Biden-administrationens syn på rymdsektorn. Harris satt under sin tid som vicepresident under Joe Biden som ordförande för National Space Council, ett råd som ansvarar för att sätta USA:s rymdpolitiska prioriteringar samt representera landet i internationella rymdfrågor.
Den amerikanska rymdsektorn kommer fortsatt präglas av samarbete mellan staten och den privata industrin. Sedan Trump var president mellan 2017 och 2021, samt de senaste fyra åren under Biden, har det funnits prioriteringar mot att fortsätta kommersialisera rymdsektorn. Detta innebär att privata företag spelar en allt viktigare roll både i bemannad och obemannad rymdfart. Detta exemplifieras främst av SpaceX, Elon Musks rymdföretag, som fått betydande kontrakt från både Trump och Biden-administrationerna. Enligt en kartläggning gjord av New York Times handlar det om nära 12 miljarder dollar över det senaste decenniet. SpaceX har därmed blivit en central aktör inom amerikansk rymdfart. Bland annat genom att sända upp de flesta av USA:s försvarssatelliter; genom att utveckla den egna satellitbaserade internetinfrastrukturen Starlink; samt genom att vara kontrakterad att transportera astronauter till den internationella rymdstationen.
Både Trump och Biden har också betonat vikten av att återvända till månen. Artemis-programmet, som initierades under Trumps tid vid makten, syftar till att etablera en permanent närvaro på månen. Biden-administrationen har fortsatt att stödja detta program och har därtill utökat det internationella deltagandet. Båda administrationerna ser månen som en språngbräda för framtida mänskliga expeditioner till Mars och vidare ut i rymden.
Nationellt eller internationellt fokus
En annan gemensam nämnare är ambitionen att upprätthålla USA som en ledande rymdnation, men medan Trump haft ett större fokus på att stärka den inhemska förmågan har Biden-administrationen istället jobbat för ett större globalt samarbete. Både Trump och Biden har sett Kinas växande rymdprogram som en utmaning. Trump svarade genom att inrätta Space Force, en ny gren av militären som fokuserar på rymden. Biden-administrationen, ledd av Harris, har i sin tur fokuserat på att stärka internationella samarbeten inom rymdsektorn och på så sätt isolera Kina. Harris har bland annat fortsatt utveckla Artemisavtalen, en uppsättning icke-bindande principer som tagits fram för att styra civil rymdutforskning och exploatering. Sammanlagt har 47 nationer, däribland Sverige, skrivit på kontrakten som kan ses som en vilja att skapa internationell stabilitet inom rymdsektorn.
Trump har i sin rymdpolitik fokuserat på snabba resultat, där det tydligaste kanske var att han satte 2024 som året då vi skulle återvända med astronauter till månens yta inom Artemisprogrammet. En väl snäv tidsplan. Detta tror man idag kan ske först i slutet av 2026 om allt går felfritt från och med nu. Han har också förespråkat omfattande avregleringar för att stimulera innovation inom den kommersiella rymdsektorn.
Harris prioriteringar har istället varit att skapa nya regelverk för att kunna ha en rättssäker stabil kommersiell rymdsektor. Biden-administrationen har även arbetat för att skapa en hållbar rymdsektor, både på marken i form av utvecklingen av en stabil arbetskraft samt att aktivt arbeta för att minska rymdskrot. Harris vill även använda rymdteknik för att bekämpa klimatförändringar.
Inte den största frågan
Ingen av presidentkandidaterna har adresserat rymden under sina valkampanjer, vilket tyder på att det inte är en speciellt stor fråga för väljarna. Baserat på hur det sett ut de tidigare åren ser det också ut som att rymdsektorn kommer kunna rulla på relativt obehindrat oavsett vem som blir president. En Harris-seger skulle sannolikt leda till en mer samarbetsorienterad, hållbar och globalt inriktad rymdsektor. En Trump-seger däremot skulle innebära en fortsatt fokusering på amerikanska nationella intressen och en mer kommersiellt driven rymdsektor.
SpaceX kommer sannolikt fortsatt att vara en viktig aktör i den amerikanska rymdsektorn oavsett vem som vinner valet. Både Trump och Harris har uttryckt stöd för rymdprogram och kommersialisering som gynnar företag som SpaceX. Elon Musk har dock öppet stöttat Trump och har till och med erbjudit sig att leda en kommission för att effektivisera regeringen. Detta nära förhållande kan ge SpaceX en fördel om Trump vinner valet, men det kan också leda till ökad granskning och kritik vilket kan försvåra framtida kontrakt.
Våra källor:
Elon Musk’s Big Business and Conflicts of Interest With the U.S. Government - The New York Times
Musk tests role of money in US politics in efforts backing Trump - AP News
Space Policy in a Second Trump Term - Payload
Comparing Harris and Trump on space policy - The Space Review
What's at stake for Elon Musk in the presidential election - ABC News
Will China’s moon landing launch a new space race – The Conversation
‘Space aficionado’ Kamala Harris aims for moonshot presidency – POLITICO
