Två satelliter i formation
Efter den planerade uppsändningen den fjärde december 2024 blir Proba-3 det första uppdraget någonsin att genomföra precisionsflygning i formation i rymden. Ett par satelliter ska nämligen flyga tillsammans i fast konfiguration nära solen för att bevisa teknikens genomförbarhet, och för att studera solens korona.
Proba-3 är en ambitiös satsning med två satelliter, kallade Coronograph och Occulter, som är beroende av varandra för att lyckas med sitt uppdrag.
Coronograph ska observera solens svaga omgivande atmosfär, kallad korona, i synligt ljus och på närmare håll än vad som tidigare genomförts. Satellitens instrument ska undersöka koronans struktur, dynamik och uppvärmningsprocess för att förfina vår förståelse av samspelet mellan solen och dess atmosfär.
Men för att Coronograph ska kunna lyckas med sitt uppdrag måste den skyddas från det starka ljuset från solskivan.
Därför ska de två satelliterna flyga i fast konfiguration 150 meter från varandra, så att Occulter kastar en precis skugga över Coronograph genom att ständigt vara placerad mellan sin syskonsatellit och solen.
För att skapa en stabil konstgjord solförmörkelse måste satelliternas formation hållas med millimeterprecision, vilket innebär att solsidan av Occulter ständigt blir utsatt för mycket stark strålning.
Det gör även Occulter till en vetenskaplig plattform, vilket är anledningen till att man där placerat ett särskilt instrument som kontinuerligt mäter solens totala energiproduktion, den så kallade totala solstrålningen.
Den totala solstrålningen är en viktig variabel för klimatstudier. Den är källan till majoriteten av den energi som finns tillgänglig på jorden, inklusive den bevarade solenergin som lagras i kol och olja. Solen driver alla dynamiska processer i jordens klimat, och det är därför viktigt att vi förstår betydelsen av även mindre variationer i solens strålning.
De två satelliternas formationsflygning sker helt autonomt, trots att det även finns möjlighet för markteamet på jorden att skicka kommandon till satelliterna under uppdragets gång. Den autonoma flygningen sker med hjälp av en rad sensorer, såsom stjärnspårare och satellitnavigation.
Ett fortsatt arv
Satelliten Sentinel-1C, en del av Europas jordobservationsprogram Copernicus, är planerad för uppsändning den tredje december.
Väl i omloppsbana ska Sentinel-1C komplettera det befintliga Sentinel-1-uppdraget och förlänga dess livslängd. Sentinel-1C har till uppgift att leverera radarbilder som övervakar jordens föränderliga miljö. Dessutom ger satelliten ny kapacitet för att upptäcka och övervaka sjötrafik.
Sentinel-1 C har befunnit sig på Europas rymdbas i Kourou i Franska Guyana sedan början av oktober för att testas och förberedas inför sin stora dag. Och efter mer än en månad av förberedelser gavs nyligen klartecken för satelliten att tankas.
Med satelliten fullastad med 154 kilo bränsle är nästa steg att para ihop den med adaptern till bärraketen och kapsla in den i raketens kåpa.
Denna ambitiösa del av Copernicus-programmet nyttjar avancerad radarteknik som ger bilder av jordens yta i alla väder, dag och natt. Satelliterna inom uppdraget Sentinel-1 har höjt ribban för rymdburen radar sedan uppsändningen av Sentinel-1 A år 2014.
Uppdraget baseras på en konstellation av två identiska satelliter som flyger i samma bana, men 180 grader från varandra, för att optimera den globala täckningen. Sentinel-1 C ska, tillsammans med syskonsatelliten Sentinel-1 A, åtgärda en tillfällig lucka som uppstod av att Sentinel-1 B oväntat gick offline 2022 på grund av ett tekniskt problem.
Sentinel-1 A ska sedan ersättas av Sentinel-1D under 2025.
