Efter mer än 47 år och otaliga upptäckter i vårt solsystem, befinner sig rymdsonden Voyager 2 nu i det okända territoriet bortom heliosfären, gränsen där solvinden möter den interstellära rymden. Den är det näst mest avlägsna människotillverkade objektet från jorden, efter sin tvillingsond Voyager 1. Men den långa resan har satt sina spår. Voyager 2 drivs av tre radioisotopgeneratorer som omvandlar värme från det radioaktiva sönderfallet av plutonium till elektricitet. Men med tiden avtar effekten från dessa generatorer och tvingar NASA att göra svåra val för att förlänga sondens livslängd.
Redan 2007 stängdes det vetenskapliga instrument som mäter plasma och dess flödesriktning på Voyager 1 av för att spara energi. Nu är det dags för Voyager 2 att göra samma uppoffring. Instrumentet har varit avgörande för att förstå den interstellära rymden, alltså rymden bortom solsystemet. På grund av sondens position i förhållande till plasmaflödet, har instrumentet på senare tid kunnat ge begränsat med data vilket gör att man kan offra det för att spara energi.
NASA är fortsatt optimistiska om att Voyager 2, trots sin ålder och begränsade resurser, kommer att kunna fortsätta utforska den interstellära rymden med minst ett instrument i drift fram till 2030-talet.
Bakgrunden till Voyagerprogrammet
Voyagerprogrammet initierades ursprungligen för att utforska de yttre planeterna bortom asteroidbältet, med fokus på solsystemets kända gas- och isjättar. Detta var det primära målet. NASA ville få en mer detaljerad bild av Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus, genom att skicka sonder som kunde observera dem på nära håll.
Att Voyagersonderna sändes iväg just 1977 var också för att utnyttja en sällsynt uppställning av planeterna runt solen. För var 175:e år linjerar planeterna på ett sådant sätt att man kan skicka en sond som då kan använda sig av gravitationen från en planet för att slunga sig iväg till nästa och så vidare ut genom solsystemet. Detta minskade drastiskt både restiden och bränsleåtgången för sonderna. Voyager 2:s bana planerades specifikt för att inkludera Uranus och Neptunus, en möjlighet som uppstod tack vare denna planetära uppställning.
Läs mer om Voyagersondernas tidslinje och resa genom solsystemet
Utöver planetutforskningen utrustades sonderna med Voyager Golden Record, en skiva med ljud och bilder från jorden, i hopp om att en dag nå en utomjordisk civilisation. Hittills har sonderna rest i över 47 år och varken Voyager 1 eller 2 har en slutdestination och de ligger inte i omloppsbana runt solen. Det betyder att de teoretiskt kommer färdas genom vår galax och vidare ut i universum i all tid framöver, även om det inte finns energi nog att fortsätta kommunicera med oss på jorden.
