Starlink och andra liknande satellitkonstellationer ställer till det, och inte bara för astronomer som spejar efter ljus – även radioastronomer drabbas. Det fastställde nyligen Nederländernas institut för radioastronomi, som under en längre tid har övervakat satelliternas utsläpp.
Institutet menar att dessa satellitkonstellationer som befinner sig i låg omloppsbana runt jorden läcker mer oavsiktlig elektromagnetisk strålning, i form av radiovågor, än tidigare. Detta med konsekvensen att satelliterna spiller radiovågor på våglängder som ska hållas skyddade för radioastronomisk forskning, och försvårar för markbaserade teleskop att göra observationer.
En känd utmaning
Satellitkonstellationer såsom Starlink sänder ut och tar emot radiovågor för att kommunicera med sina operatörer på jorden. Radioastronomer har hittills kunnat hantera dessa så kallade kontrollerade radiovågor genom att helt enkelt undvika de områden som satelliterna befinner sig i. Men nu har det alltså visat sig att de oavsiktliga radiovågorna, som är svårare för radioastronomer att undvika, har ökat.
Det har sedan tidigare varit känt att satellitkonstellationer kan innebära bekymmer för astronomin, och redan 2023 togs satelliternas oavsiktliga strålning upp av astronomer som ett växande problem. SpaceX svarade då att man arbetade på en lösning. Bland annat skrev man på en frivillig överenskommelse med USA:s National Science Foundation (NSF) som syftade till att minska satelliternas påverkan på astronomin. Ett avtal som var tänkt att gälla för den andra generationen av Starlink-satelliter.
Så här lite mer än ett år senare anser dock flera experter att utvecklingen i och med den andra generationen av Starlink-satelliter snarare har gått i motsatt riktning. Faktum är att de läcker upp till 32 gånger mer strålning jämfört med sina föregångare.
Jämfört med de svagaste forskningsobjekten, som observerats med hjälp av radioteleskopet LOFAR, mäter den elektromagnetiska strålningen från Starlinks satelliter hela tio miljoner gånger starkare. Det är en skillnad som är jämförbar med ljusstyrkan hos de svagast lysande stjärnorna som är synliga för det mänskliga ögat, kontra ljusstyrkan hos fullmånen.
Ett växande problem
Till många radioastronomers förfäran pekar mycket på att problemet kommer växa sig än större i takt med att allt fler satelliter ansluter sig. Enbart SpaceX har redan sänt upp över 6 000 Starlink-satelliter i omloppsbana. Medan Amazon och det kinaägda Spacesail Constellation har planer på att sända upp över 3 000 respektive 15 000 satelliter.
Utöver att satelliterna läcker mer strålning drabbar läckagen också ett större antal radiofrekvenser. Enligt en studie som publicerades under förra året läcker Starlinks satelliter radiovågor utanför det 10,7–12,7 gigahertz-intervall som normalt används för kommunikation med jorden. En del av läckaget sker i intervallet 150,05–153 megahertz, vilket är det intervall som används av radioastronomer.
Observationerna har bland annat gjorts genom att analysera europeiska data från LOFAR. Här observerade man 97 satelliter inom Starlink-konstellationen som sände ut radiovågor i frekvensområdet 110–188 megahertz.
I skrivande stund finns det inga lagar eller påbud som dels reglerar läckage av oavsiktlig strålning från satelliter, dels påvisar vad företagen behöver göra för att åtgärda föroreningarna. Nu hoppas forskarna att SpaceX ska använda datan för att analysera och förhoppningsvis identifiera källan till satelliternas ökade strålning.
