Länge har man vetat att flyttfåglar använder sig av bland annat magnetism för att navigera genom världen. Studier har bland annat gjorts på såväl rörsångare som rödhakar och gång efter gång verkar det som att de små fåglarna på något sätt kan se jordens magnetfält och utifrån dem navigera som att de använder vilken GPS som helst.
Hur de känner av magnetfälten är fortfarande inte helt fastställt, men det lutar åt att de har ett speciellt protein i ögonen, kryptokrom 4, som gör att de helt enkelt kan se dem. Eftersom det inte är fråga om att se ljus kan flyttfåglarna även röra sig på natten genom att använda magnetfälten. Då slipper de värmen från solen och är mindre synliga för rovdjur. Andra sinnen är också bidragande för navigering, framförallt sjöfåglar vet man använder sig av doft och syn för att hitta rätt.
Rymdväder skapar mer problem än jordväder
I en ny studie har forskare från University of Michigan kunnat se att rymdväder, det vill säga solstormar och förändringar i jordens magnetfält, ställer till det för flyttfåglarna. Jordens magnetfält påverkas regelbundet av utbrott från solen som kan visa sig som färgglada norrsken här på jorden och som ibland stör satellitkommunikation, globala navigationssystem och elnät.
Forskarna fann en minskning med 9- till 17 procent av antalet flyttande fåglar, både på våren och hösten, under perioder med turbulent rymdväder. Och de fåglar som ändå valde att migrera hade svårare att navigera, särskilt under mulna förhållanden på hösten.
Den nya studien, som nyligen publicerades i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, ger bevis på att det finns ett samband mellan nattliga fågelförflyttningar och geomagnetiska störningar. Rymdväder kan därför ställa till det mer för småfåglar än väder i atmosfären. Detta eftersom andra studier visar att fåglar som blåser ur kurs kan ta sig tillbaka genom att använda, just det, magnetfälten.
Det är inte bara fåglar som känner av magnetfält. Det gör även havssköldpaddor, vissa arter av fiskar, hajar, rockor, fladdermöss, bin, ödlor och bananflugor. För att bara nämna några av de arter man studerat. Ibland önskar man att människan hade lite mer superkrafter, precis som så många av djuren omkring oss har.
