Hittills har vi inte funnit mer än platser där vi tror liv, som vi känner det, kan ha uppstått eller som har förutsättningar som liknar jorden. Det yttersta beviset saknas.
Det räcker faktiskt att leta på hemmaplan för att finna byggstenar vi tror behövs för liv. Vatten och syrerik atmosfär till exempel. På Mars har det av allt att döma funnits rinnande vatten under en period av planetens historia, idag är vattnet som finns kvar i form av is och trots att atmosfären nu är väldigt tunn var den av allt att döma mycket tjockare förr i tiden. Det har nog aldrig funnits mycket syre på planeten men det är inte en förutsättning för liv. Mängder av mikroskopiskt liv på jorden klarar sig väldigt bra utan syre.
Även på Venus, som idag är en högst ogästvänlig plats med yttemperaturer på över 400 grader Celsius och en atmosfär som består till största delen av koldioxid, tror man att det en gång funnits oceaner av helt vanligt livsbringande vatten. Detta för så kort tid som 700 miljoner år sedan. Kort eftersom de äldsta fossilen man hittat på jorden är över 3,4 miljarder år gamla, alltså för lika länge sedan forskarna tror det fanns hav på Mars. Detta betyder alltså att det i teorin kan ha funnits livsformer på alla tre planeter samtidigt. Det ger liv på tre av åtta planeter i ett solsystem. I Vintergatan har man hittills konstaterat nästan fyra tusen stjärnor med planetsystem av samma karaktär som vårt och statistiskt finns det många, många fler.
Vikten av hygien
Att leta efter liv, eller spår av liv, är en sak men vi måste också ta höjd för att livsformer kan färdas och fortplanta sig på nya platser än de en gång uppstod. Efter tsunamin som drabbade Fukushima i Japan 2011 spolades miljoner ton bråte ut i havet. Över ett år senare spolades delar av detta i land på den amerikanska västkusten, nästan ett halvt jordklot bort. Så många som 280 olika arter av musslor, snäckor och fiskar har man konstaterat följde med på den här resan och överlevt, redo att fortsätta sina liv i helt nya livsmiljöer. Något som för befintliga ekosystem inte alls är särskilt bra. Detta måste vi ta hänsyn till när vi åker runt i rymden. Som tur är gör vi det också.
När vi som jordbor börjar utforska vårt solsystem och till och med längre än så är det viktigt att vi inte stör eventuellt befintligt liv. Jordens olika rymdorganisationer har därför policyer som styr hur detta ska undvikas. Detta för att dels undvika att vi skadar utomjordiskt liv eller att utomjordiskt liv tar fäste på vår planet när en rymdsond återvänder.
I dessa så kallade ”Planetary Protection” policyer finns protokoll som ska följas kring exempelvis hur rent ett renrum måste vara vid byggandet av en rymdsond, hur stor risk en specifik sond får ha att krocka med en annan himlakropp under sitt uppdrag och hur man ska hantera material man exempelvis tar hem från månen eller som nyligen, en asteroid. Utan dessa protokoll och försiktighetsåtgärder riskerar vi att smitta andra ekosystem likt hur européerna en gång smittade den amerikanska ursprungsbefolkningen med vattkoppor och mässling, något som på vissa platser utplånade hela samhällen.
I vår moderna tid är rymdlagar inte längre del av science fiction, det är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta utvecklas på ett etiskt och försvarbart sätt.
