Ingen rymdsond har rest längre än NASA:s Voyager 1. I skrivande stund befinner den sig över 23 miljarder kilometer från jorden. Voyagerprogrammet består av två likadana sonder, Voyager 1 och 2. De sändes upp strax efter varandra men på lite olika vägar. Voyager 1 fokuserade på att studera Jupiter, Saturnus och planeternas största månar. Voyager 2 skulle därtill ta vägen förbi Uranus och Neptunus efter att den lämnat Jupiter och Saturnus bakom sig. År 1986 passerade Voyager 2 Uranus, och därefter Neptunus år 1989. Fotografierna Voyager 2 tog är de enda närbilderna vi har av solsystemets två yttersta planeter.
Efter att ha slutfört sina huvuduppdrag har sonderna fortsatt ut i universum i en hastighet av ungefär 15 kilometer i sekunden. År 2012 respektive 2018 kunde man konstatera att de två sonderna tagit sig så långt bort från solen att de befann sig i den interstellära rymden, det vill säga i området dit solvinden inte når.
Än så länge har vi kontakt med de två Voyager-sonderna och forskarna tror att vi kommer kunna ha det fram till år 2025. De senaste rapporterna säger att Voyager 1 mår förhållandevis bra. Den svarar på kommando och fortsätter skicka vetenskapliga data till oss på jorden, men något är underligt med farkostens positionssystem.
Instrumentet AACS kontrollerar den 45 år gamla rymdfarkostens position i rymden. Den håller bland annat Voyager 1:s antenn riktad exakt mot jorden, vilket gör det möjligt att skicka hem data. Allt tyder på att AACS fortfarande fungerar, men de telemetridata som skickas tillbaka stämmer inte med verkligheten. Dataströmmen är fortfarande lika stark som förut men AACS rapporterar att antennen är vriden åt ett annat håll än jorden.
Teknikerna på marken kommer att försöka åtgärda problemet genom att förlita sig på olika stödsystem men troligtvis kommer de i slutändan att helt enkelt få lära sig att leva med felet. Det är ett under att hårdvaran fungerat så länge som den gjort och det tar lång tid att kommunicera med sonden vilket gör att man prioriterar viktigare saker än felsökning. Det tar ljuset 20 timmar och 33 minuter att färdas från Voyager 1 till jorden. Det betyder att det tar ungefär två dygn att skicka ett meddelande till sonden och få ett svar.
Varken Voyager 1 eller 2 har en slutdestination och de ligger inte i omloppsbana runt solen. Det betyder att de teoretiskt kommer färdas genom vår galax och vidare ut i universum i all tid framöver och snart dessutom i en evig tystnad.
