I Atacamaöknen i Chile kan man längs med en sträcka på 75 kilometer hitta mystiska bitar av vikt och vridet glas. Det är så kallat silikatglas som varierar i färg, från mörkgrön till svart. De individuella glasbitarna har fått en unik form, de skruvar och viker sig och är i vissa fall så stora som 50 centimeter i diameter.
Glaset upptäcktes för runt 10 år sedan av en grupp forskare. De misstänkte då att det kan ha bildats i samband med en så kallad bolid, en meteor som exploderar och bildar ett eldklot i atmosfären. Det fanns däremot inga bevis för att styrka teorin, och senare kom en alternativ förklaring – att glaset måste vara ett resultat av gräsbränder.
Teorin om gräsbränderna har dock inte övertygat alla. I ett försök att till slut hitta orsaken till de märkliga formationerna beslutade ett team av forskare från USA och Chile att i en ny studie genomföra kemiska analyser av dussintals glasprover från platsen.
Inuti glaset hittade de en mineral kallad zirkon, som i vissa fall hade sönderfallit och bildat det sällsynta materialet baddeleyit. Baddeleyit bildas när zirkon värms upp till över 1 670 grader Celsius, vilket är långt mycket varmare än de temperaturer som en gräsbrand når. Också glasets vridna former talar för temperaturer över det normala.
Man upptäckte också mineraler i glaset som tidigare bara hittats i meteoriter och andra rymdstenar. Vissa av mineralerna, som kubanit och troilit, liknar de mineraler som hittats i prover från kometen Wild 2 som samlades in av NASA:s Stardustuppdrag 2004–2006.
För forskarteamet bakom studien står det tydligt att glaset inte är resultatet av någon gräsbrand, och för första gången har man bevis för att styrka att glaset troligen är ett resultat av en exploderande komet som liknar Wild 2.
– Det här är första gången som vi har tydliga bevis för att glas på jorden bildats av värmestrålning och vind från ett eldklot som exploderat strax över jordytan. För att ha en så dramatisk effekt på ett så pass stort område måste det ha varit en massiv explosion. Många av oss har sett meteorer fara över himlen, men de är bara små ljusfläckar i jämförelse med detta, säger Pete Schultz, huvudskribent för studien och professor emeritus vid Brown University, i ett uttalande.
Forskargruppen tror att explosionen ägde rum för runt 12 000 år sedan, men de hoppas att fortsatta studier ska hjälpa att identifiera en mer exakt tidpunkt och storlek på kometen.
– Det är för tidigt att säga om det finns ett kausalt samband eller inte, men vi kan säga att detta event ägde rum runt samma tid som vi tänker oss att megafaunan försvann, vilket är spännande, säger Pete Schultz.
