Klockan tjugo över ett på juldagens eftermiddag lyfte den enorma Ariane 5 raketen från den europeiska rymdbasen i Kourou, Franska Guyana. Ombord fanns det mest avancerade rymdteleskopet hittills, James Webb-teleskopet, noga hopvikt för att få plats i raketens noskon.
Minuter senare separerade teleskopet från raketen och fortsatte ensam sin färd mot sin slutdestination, den andra lagrangepunkten, nära 1,5 miljoner kilometer från jorden i omloppsbana runt solen. Nästan omgående började det avancerade arbetet med att veckla ut Webb från sin hopfällda form till den operativa formen teleskopet behöver ha i rymden för att kunna fungera som den ska. Antennen, utvecklad av svenska ingenjörer, var bland de första instrumenten att testas. Utan den ingen kommunikation med teleskopet och allt fungerade fint. Därefter följde en rad processer: kursändringar, utveckling av solpaneler, utfällning av stativ till solskydd och spänning av sammanlagt fem lager av den smala solskyddsfilmen, därefter nedfällning av bommar och sekundärspeglar. Så till sist var det dags för den stora spegeln att fällas ut, två veckor efter uppsändningen.
Huvudspegeln har en diameter på 6,5 meter och består av 18 guldpläterade hexagoner som tillsammans bildar en 25 kvadratmeter stor spegelyta. Det sista steget var att fälla ut två av de tre panelerna med hexagonformade speglar för att färdigställa huvudspegeln. Alla steg, sammanlagt hundratals olika delprocesser, aktiverades och styrdes av tekniker hemma på jorden. En kontrollerad men hela tiden spänd process där allt ständigt kunnat gå fel.
Det var en otrolig lättnad i kontrollrummet hos NASA när det sista steget genomfördes och man för första gången kunde konstatera att teleskopet tagit sin slutgiltiga form. Nu återstår den sista delen av färden till omloppsbanan runt solen och först där ska teleskopet inleda en lång kalibreringsperiod så att forskarna till sist ska kunna öppna dess öga för första gången. Denna process beräknas ta mellan fem till sex månader, vilket innebär att vi förhoppningsvis kan visa teleskopets första bild av universum någon gång vid midsommar.
Under tiden som teleskopet vecklats ut har man även kunnat konstatera att själva uppsändningen till och med gick bättre än planerat. Man lyckades placera Webb i en så perfekt riktning mot sin slutdestination att det krävts färre korrigeringar än planerat. Detta gör att hela teleskopets livslängd potentiellt förlängts med flera år på grund av sparat bränsle.
