Bloggen - Solsystemet

Vulkaner på månen

Månen kan ha varit mer vulkanisk under en längre tid än man tidigare trott. Stenar som hämtades hem från månen av den kinesiska missionen Chang’e 5 visade sig vara en miljard år yngre än tidigare analyserad månsten.
Buzz Aldrin på månen
NASA
Buzz Aldrin på månen 1969.
´
Publicerad
2021-10-13
Dela artikel:

I slutet av 2020 gav sig den kinesiska rymdfarkosten Chang’e 5 iväg på en tur och retur resa till månen. Uppdraget var att ta sig till månen, skicka ned en landare och där samla ett par kilo månsten för att ta det med sig hem igen. Allt gick enligt plan och det var första gången på 44 år ett sådant uppdrag genomfördes. En riktig styrkedemonstration av den kinesiska rymdmyndigheten. Chang’e 5 föll ned i Inre Mongoliet den 16 december med två kilo månsten ombord.

Dessa månstenar har sedan analyserats av bland annat svenska forskare från Naturhistoriska riksmuseet och resultaten har nu publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science. En del av resultatet visar att proverna var en miljard år yngre än tidigare prover, vilket betyder att vulkanism pågick mycket länge innan månen blev kall och hård. 

Naturhistoriska riksmuseet skriver i ett pressmeddelande att i markprovet hittades bergarten basalt. Det daterades med en metod som utvecklats vid Naturhistoriska riksmuseet och bygger på att mäta förekomsten av blyisotoper som har en känd nedbrytningshastighet.

– Resultatet visar att markprovet innehåller basalt som ”bara” är 2 miljarder år gammalt, säger professor Martin Whitehouse vid Naturhistoriska riksmuseet. Tidigare månprover från Apollo-expeditionerna på 1970-talet har daterats till 3 miljarder år eller äldre.

Vulkaner där magma kastats upp på ytan och stelnat är enligt forskarna den enda rimliga förklaringen till hur basalt kan ha bildats på månen. Basalt bildas i magma vid temperaturer över 1000 grader och är även precis vad som kommer ur vulkanen på La Palma i det nu pågående utbrottet.

Naturhistoriska skriver fortsatt att om vulkaner och ett upphettat inre funnits på månen så länge som till för 2 miljarder år sedan påverkar det vår kunskap om solsystemets bildande och dess kronologi. På alla planeter och månar där det finns kratrar används dessa som tidsstämplar för att kartlägga relativa tidpunkter i solsystemets utveckling. Dateringen av månens stenar är ett sätt att kalibrera denna kartläggning och är därför viktig.

Läs hela pressmeddelandet här