I rymden finns inget upp eller ner, åtminstone så länge man befinner sig på en plats i rymden där gravitationens påverkan på kroppen tagits bort. Ombord på den internationella rymdstationen till exempel.
Där, i historiens hittills mest avancerade forskningslaboratorium, befinner sig besättningen i ett konstant fritt fall mot jorden utan att någonsin träffa marken. Tillsammans med stationen befinner de sig i en hastighet och höjd som gör att gravitationen tas ut av centrifugalkraften skapad av den snabba resan runt jorden vilket i sin tur resulterar i vad som brukar kallas tyngdlöshet. Astronauterna svävar och upp och ner spelar inte längre någon roll. Eller gör det kanske det ändå?
Redan i rymdålderns begynnelse insåg man att kroppen tog skada av att vistas i en tyngdlös miljö. Hjärtat försvagas, benmassa förtvinar, ögonen tar skada och de röda blodkropparna minskar drastiskt. Idag bedrivs mycket forskning på ämnet och varje människa som tar sig utanför jordens atmosfär studeras noggrant. Ett problem är att inte speciellt många människor befunnit sig i rymden. Totalt handlar det om mindre än 600 personer och för att utföra kvantitativa studier på människokroppen krävs betydligt fler än så. Bara för Modernas vaccin mot Covid 19 testades 30 000 människor i den avgörande fas 3 studien. Detta gör att man måste hitta andra sätt att studera människan i tyngdlöshet och det är inte bara för att ta reda på hur de få astronauterna mår, utan för att i grunden lära sig mer om fysiologi och medicin genom att ta bort den ständigt påverkande gravitationen. Försök om hur det mänskliga ögat beter sig i tyngdlöshet har exempelvis hjälpt forskarna att förfina tekniken vid laseroperationer av ögat. Och forskning på hur våra muskler påverkas av tyngdlöshet har lett fram till medicin mot benskörhet, för att bara nämna två exempel.
Tyngdlöshet kan skapas även på jorden, genom att störtdyka med flygplan till exempel eller genom att befinna sig i vatten. Det är just vatten som en specialklinik i Toulouse tagit hjälp av i en ny studie där kvinnokroppen studeras i ett nära viktlöst tillstånd.
I en specialbyggd vattensäng ska tjugo frivilliga kvinnor ligga under sammanlagt fem dagar, näst intill 24 timmar om dygnet i så kallad ”torr nedsänkning”. I vattensängen luras stora delar av kroppen in i ett tillstånd likt tyngdlöshet och forskarna kan därigenom studera hur just ben, muskler och vätskor i kroppen beter sig under en längre tid i extremt kontrollerade förhållanden. Varför just kvinnor är för att forskningen hittills är så starkt viktad mot män.
- Det finns nästan ingen kunskap om de fysiologiska och psykologiska effekterna på kvinnor inom detta forskningsområde. En helt kvinnlig undersökning med torr nedsänkning kommer att bidra till tidigare studier på män som genomförts i Europa och Ryssland, säger Angelique Van Ombergen, den europeiska rymdorganisationens (ESA) disciplinchef för biovetenskap.
Detta är blott den andra studien som görs med bara kvinnliga deltagare, och det är den första i Europa. ESA beslutade att initiera studien, som fått namnet Vivaldi, för att ta itu med könsskillnaden i vetenskapliga data.
Alla aktiviteter från provtagning och mätningar till fritid och hygien utförs i liggande tillstånd, nästan uteslutande i specialsängen. Endast en liten kudde är tillåten för att underlätta att äta. Dusch och vissa andra experiment görs utanför tanken, men även då ligger försökspersonerna på rygg och med huvudet lutat 6 grader nedåt för att minimera vätskeskiftningar i kroppen.
Resultatet på hur kroppen reagerar och anpassar sig till detta kan som sagts användas inom rymdfarten men också i studien av sjuka och äldre sängliggande personer nere på marken.
