Det Europeiska ExoMars-programmet består av två uppdrag. Det första utgjordes av moderfarkosten Trace Gas Orbiter och landaren Schiaparelli som sändes upp redan under 2016. Det andra uppdraget består av en rover och en ytplattform som planeras att sändas upp under 2022. Tillsammans ska uppdragen undersöka om det kan ha existerat liv på Mars.
Om allt går som det ska landar den europeiska marsrovern Rosalind Franklin på Mars den 10 juni 2023, där den tillsammans med den ryska ytforskningsplattformen Kazachok ska söka efter tecken på tidigare liv. Rosalind Franklin kommer att söka under ytan på Mars med hjälp av en unik två meter lång borr, medan Kazachok studerar omgivningen vid landningsplatsen.
Att landa på Mars är alltid utmanande, och alla möjliga parametrar måste därför tas i beaktning. För teamet bakom ExoMars har det tagit fem år att hitta den bästa landningsplatsen.
- Det tog oss fem år att hitta en plats som både är intressant utifrån ett vetenskapligt perspektiv och som har rätt förutsättningar för en säker landning, säger Teamledaren för ExoMars Thierry Blancquart i den film ESA släppt om fallskärmstesterna.
En ytterligare komplicerande faktor är den tunna atmosfären på planeten. Den har inneburit att man har behövt välja en landningsplats som är lägre än planetens genomsnittliga elevation. Det ger mer utrymme att bromsa farkosten i atmosfären, och för att genomföra alla manövrar för en lyckad och mjuk landning på Mars yta.
Vid testerna på Esrange simulerade man de extraktionskrafter som kommer påverka landningsfarkost och fallskärmar vid landningen på Mars. Detta gjorde man genom att höja en testfarkost till en höjd av 29 kilometer med hjälp av en stor, stratosfärisk ballong. ExoMars två fallskärmar testades sedan separat, trots att de på Mars kommer fällas ut i följd.
Är du intresserad av att lära dig mer om ExoMars och testerna på Esrange? Se ESA:s film här under.
