Mars har solsystemets högsta berg, Olympus Mons. En 21 kilometer hög vulkan som får jordens högsta berg, Mount Everest, att blekna i jämförelse med sina 8848 meter. Vulkanen ligger ganska nära ekvatorn och inte långt ifrån den finns ytterligare tre enorma vulkaner, bland annat den något lägre Arsia Mons som sträcker sig 20 kilometer över Mars yta.
Sedan 1976 har forskare observerat ett enormt ljust moln som återkommande dyker upp vid Arsia Mons och som sträcker sig uppemot 1800 kilometer över planetens yta innan det upplöses och försvinner igen. Trots att molnet verkar regelbundet återkommande har man ändå bara kunnat observera det under ett par givna tillfällen och inte varje år.
Mars upplever liksom jorden årstider på sin väg runt solen. Runt våren eller början av sommaren på Mars södra halvklot, börjar Arsia Mons långsträckta moln ta form. Vid gryningen börjar tät luft från basen av vulkanen klättra upp för den västra sluttningen. När temperaturen sjunker ju längre upp luften färdas expanderar den och fukten i den kondenseras runt dammpartiklar och skapar det här på jorden vi kallar ett orografiskt moln.
Varje morgon, under flera månaders observationer, såg forskare denna process upprepa sig. På ungefär 45 kilometer höjd börjar luften expandera och under de närmaste 2,5 timmarna dras molnet västerut mot vinden, så snabbt som 600 kilometer i timmen, innan det slutligen lossnar från vulkanen och löses upp av den värmande solen.
Observationer av molnet har gjorts med ungefär tre års mellanrum från 2009 fram till nu men det finns inget som talar för att molnet inte skapas varje år. Men varför kan man då inte se det varje år?
Den lätta förklaringen till det är helt enkelt att de farkoster som cirkulerar runt planeten går i banor som inte återkommer på samma plats varje år och där instrumenten dessutom fokuserat på andra observationer. När molnet fångats på bild har det varit mer av en slump än något annat. Detta är ett problem om man vill studera molnet närmare och mer frekvent men nu har forskarna nyligen listat ut att de kan använda sig av ett oväntat litet instrument, inte alls utvecklat för uppgiften, för att ge molnet lite mer kärlek. Resultatet beskrivs i en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Geophysical Research och det är genom dessa nya data som processen kunnat beskrivas i sådan detalj.
Ombord på den europeiska rymdsonden Mars Express, som sändes upp från jorden sommaren 2003 och nådde fram till Mars i december samma år, sitter en liten och inte så märkvärdig kamera. Den bär namnet Visual Monitoring Camera (VMC), är ungefär lika kraftfull som en webbkamera var 2003 och användes uteslutande till att ge bilder på när Mars Express landare, Beagle 2, kopplade loss sig från huvudfarkosten. När det uppdraget var utfört stängdes kameran av. Mars Express har fortsatt cirkulera runt planeten och är nu inne på sitt 18 år. Kameran sattes efter ett par år efter 2003 igång igen, men då bara som en kul grej i marknadsföringssyfte. När astronomerna listade ut att VMC kanske kunde fånga upp översiktsbilder av Arsia Mons och dess moln mer frekvent än någon annan farkost runt Mars, klassificerade man om kameran till detta nya vetenskapliga syfte och mycket riktigt håller kameran vad den lovar.
- Även om den har en låg upplösning, har den ett brett synfält, vilket är viktigt för att se helheten vid olika tider på dagen och är underbart för att observera ett fenomens utveckling under både en lång tidsperiod och i små tidssteg. Som ett resultat kunde vi studera hela molnet under många livscykler, säger en av forskarna bakom studien, astronomen Jorge Hernández Bernal från Baskiens universitet i Spanien.
VMC tillåter forskare att ta en närmre titt på planetens komplexa vädersystem under långa tidsserier. Studien av det långa molnet över Arsia Mons och andra fenomen på Mars gör att vi kan förstå mer om vår egen jord.
- Att förstå detta moln ger oss en spännande möjlighet att försöka replikera molnets tillkomst med modeller, modeller som kommer att förbättra vår kunskap om klimatsystem på både Mars och jorden, säger Jorge Hernández Bernal.
