Jordens magnetfält är vad kompassnålen använder för att visa riktning nord till syd och vanligtvis stämmer det ganska väl överens med jordens geografiska nord och sydpoler, runt vilka planeten snurrar runt sin egen axel. Magnetfältet fungerar också som solskydd för jorden. Planeten bombarderas konstant av laddade partiklar från solen, den så kallade solvinden, och utan magnetfältet hade dessa partiklar träffat jorden med full kraft.
Det är sedan tidigare känt att jordens magnetfält under perioder vänts upp och ned och samtidigt försvagats, men man har inte trott att detta påverkat jorden nämnvärt. Nu kan ny forskning visa när detta senast hände, något man inte varit säker på innan, och att denna vändning kan ha utlöst globala klimatförändringar som för alltid förändrade livet på jorden.
Forskarna har vetat, genom studier av bland annat sedimentlager, att det skedde en delvis vändning av magnetfältet för mellan 40- och 42 000 år sedan men inte mer detaljerat än så. Det är forskare vid New South Wales universitetet i Australien som kunnat precisera tiden genom att titta på årsringar från uråldriga kauriträd i Nya Zeeland. Genom kol-14-metoden har forskarna kunnat se att under en period av ungefär 800 år för 42 000 år sedan bombarderades jorden av stora mängder kosmisk strålning och detta betyder att det var då magnetfältet vändes upp och ned.
Efter att forskarna fick klart för sig när skiftet skedde har de kunnat pussla ihop annan forskning för att se vilka konsekvenser detta haft på jorden. Andra studier visar att ozonskiktet under den här perioden förstördes, enorma blixtoväder rasade över tropikerna, solvinden gav upphov till globala polarsken, arktisk luft strömmade ned över Nordamerika, istäcket och glaciärer växte över norra jordklotet och luftströmmar ändrade riktning på södra halvklotet.
Vindriktningen ledde till att Australiens megafauna utrotades (jättekängurun och jättewombats bland annat) och en mycket förhöjd grad av UV-strålning fick homosapiens att fly in i grottor medan neandertalarna enligt teorin utrotades under den livsfarliga solen. Mätningar visar att magnetfältet under perioden var så lågt som 0 – 6 % av det normala, vilket lämnade jorden helt oskyddad från solvinden. Detta tror forskarna förklarar varför de äldsta grottmålningarna återfinns från den här tiden.
- Kauriträden är som Rosettastenen, de hjälper oss att sammanföra register över miljöförändringar i grottor, iskärnor och torvmyror runt om i världen, säger professor Alan Cooper, en av forskarna bakom studien.
Det återstår forskning för att helt säkert kunna se hur de globala klimat- och biologiska förändringarna hänger ihop. Vissa forskare finner studien mer banbrytande än andra. Men helt klart är att ett skifte i jordens magnetfält inte är något ofarligt.
Forskarna har döpt perioden för 42 000 år sedan till ”the Adams Event” efter författaren Douglas Adams som i kultklassikern Liftarens guide till galaxen kommer fram till att svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting är 42.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science
