Den senaste tiden har norra halvklotet haft ovanligt låga temperaturer. Hela Sverige har haft minusgrader och platser så långt söderut som Madrid har drabbats av snöstormar. Den kalla luften kommer från Arktis och sveper ner över jordklotet. I vanliga fall är Arktis kalla luft fast i vad som kalas polarvirveln. Polarvirvelen är en enorm massa med kall luft högt över nordpolen i den polära stratosfären. Det omges av en stark luftstråle som snurrar moturs längs virvelns gräns. Virveln tenderar att vara mycket starkare på vintern och håller den kalla luften inlåst runt Arktis.
En meteorologisk händelse som kan störa polarvirveln kallas en ”plötslig stratosfärisk uppvärmning”. Det betyder att temperaturen i stratosfären stiger med upp till 50 grader över det normala och det i sin tur får den kraftiga vinden runt kanten av polarvirveln att försvagas eller byta håll. Då strömmar den kalla arktiska luften ner mot oss vilket minst sagt känns i kinderna.
Satelliten Aeolus skickades upp i augusti 2018 för att mäta vindar med en otestad ny laserteknik. Satelliten använder sig av dopplereffekten hos laser. Instrumenten skickar ut en stråle av ultraviolett ljus ner i atmosfären. Delar av ljuset studsar tillbaka och fångas upp av instrumentet som sedan läser av hur snabbt vindarna rör sig horisontellt i den nedre delen av atmosfären. Detta ger meteorologerna en bild av vindens hastighet och riktning, vilket gör deras prognoser mer precisa.
Heiner Körnich, docent i meteorologi och chef för meteorologiska forskningsenheten på SMHI, arbetar med Aeolus inom ett projekt där Institutet för rymdfysik, IRF, ingår.
Projektet undersöker hur bra Aeolus-mätningar är genom att jämföra dem med radar-mätningar från radarstationerna ESRAD vid Kiruna och MARA på Antarktis. De två stationerna ger en unik möjlighet att undersöka satellitens prestanda i höga latituder på norra och södra hemisfären. Dessutom jämför projektet data från Aeolus med SMHI:s väderprognoser och där SMHI även inkluderar Aeolus-data i sina vädermodeller.
- Vi kan inkludera data från varje gång satelliten passerar över vårt område, alltså 2 gånger om dygnet (en morgon- och en kvälls-passering), säger Heiner Körnich på SMHI.
Heiner Körnich berättar att SMHI nu har många fler direkta vindmätningar. För dem är det speciellt information över Nord- och Östersjön som de inte hade tidigare.
- Sedan kan man studera rollen vind har för olika fenomen, till exempel kopplingen mellan stratosfären-troposfären, vind och moln, rollen av gravitationsvågor (buoyancy waves) för vädret och tropiska vågor som också kan påverka vädret i Europa, berättar Heiner Körnich.
Aeolus har en beräknad livslängd på tre år och om det stämmer slocknar den redan i höst, men SMHI håller tummarna för att den ska överleva lite längre än så.
