Den europeiska rymdsonden Solar Orbiter studerar solen och dess dynamiska solvindar på nära håll. Den ger oss mer detaljerade bilder av solen än vad som tidigare varit möjligt och förhoppningsvis ger det oss bättre förståelse för vår närmaste stjärna och hur den påverkar rymden och miljön runt jorden. Ruag Space Sverige har varit med och tagit fram styrdatorn ombord på satelliten. Datorn kontrollerar alla funktioner på sonden, lagrar all vetenskapliga data och kommunicerar med jorden.
Sedan uppsändningen i februari 2020 har allt gått väldigt bra med Solar Orbiter och den ansvarige forskaren på den europeiska rymdorganisationen ESA, Dr. Daniel Müller, säger att:
- Jag kunde inte vara mer nöjd med Solar Orbiters prestanda och de olika team som håller den och dess instrument i drift. Det har varit ett verkligt lagarbete under svåra omständigheter i år, och nu börjar vi se att dessa ansträngningar verkligen lönar sig.
Vad Daniel Müller syftar på är att forskarna analyserat datamängder från Solar Orbiters första nära solpassage som inträffade den 15 juni i år. Då befann sig rymdsonden på ett avstånd av 77 miljoner kilometer från solen. Det är nästan halvvägs mellan solen och jorden.
Det man kunnat se i dessa data är att Solar Orbiter gjort det möjligt att beräkna var ifrån en specifik del av solvinden härstammar på solen. ESA beskriver det som ett sorts fotavtryck i fjärranalysbilderna. I ett exempel som studerades i juni 2020 ses fotavtrycket vid kanten av en region som kallas ett koronalt hål (coronal hole), där solens magnetfält sträcker sig ut i rymden och låter solvinden flöda. Trots att resultaten ännu är preliminära så överträffar de allt som hittills varit möjligt innan Solar Orbiter.
- Vi har aldrig kunnat kartlägga detta noggrant tidigare, säger Tim Horbury, Imperial College, London, och ordförande för Solar Orbiter In-Situ Working Group.
Lägereldar, solväder och kometsurfing
Solar Orbiter har även ägnat sig åt mycket annat under den korta tid den hittills varit i rymden. Bland annat har den studerat de små solutbrott (som fått namnet lägereldar) som gick att se i dess första närbilder av solen, den har kontinuerligt studerat solvinden och dessutom surfat i kölvattnet från en söndertrasad komet.
Redan innan man sände upp Solar Orbiter visste man att den i sin bana mot solen skulle hamna bakom kometen ATLAS. Sonden är inte byggd för att studera kometer men forskarna tänkte ändå att de skulle dra nytta av situationen och lät därför alla instrument vara på för att samla data. Beräkningarna sa att Solar Orbiter skulle hamna i kometens svans men vad som faktiskt hände var att kometen hann upplösas innan sonden kom nära. Först trodde forskarna att man då inte skulle få någon vettig data alls men istället lyckades man fånga upp något väldigt unikt, nämligen vågor i det återstående magnetfältet.
- Det här är första gången en farkost rest genom kölvattnet på en komet som har upplösts, säger Tim Horbury. Det finns mycket riktigt intressanta data där, och det är ett annat exempel på den typ av högkvalitativ slumpartad vetenskap vi kan få fram med hjälp av Solar Orbiter.
