Astrologi, som går ut på att läsa ens öde i solens, månens, stjärnornas och planeternas positioner, har hundraåriga anor. Länge skilde sig inte astrologi (stjärnlära eller stjärntydningskonst) speciellt mycket från astronomi (vetenskapen om himmlakropparna och universum). Det var först när de stora astronomerna Copernicus, Kepler och Galileo insåg att planeterna kretsade runt solen, snarare än runt jorden och när Newton upptäckte de fysiska lagarna bakom planeternas beteende som de skiljdes från varandra.
Sett från jorden paserar solen varje år i en till synes fast bana runt himlen. Inom astrologin kallar man denna bana för zodiaken, eller djurkretsen. Detta eftersom stjärntecknena bakom solen under året alla efterliknar djur. Lejonet, kräftan, väduren och så vidare. Under ett år passerar solen framför tolv olika stjärnkonstellationer. Inom astrologin tänker man sig att solen på ett år riktar in sig mot en ny stjärnkonstellation varje ny månad, från jorden sett, vilket ger dig ditt stjärntecken.
Astronomiprofessorn James Kaler, från universitetet i Illinois, skriver i en artikel i The Conversation att om man gör astronomiska observationer stämmer dock inte denna uträkning och det är därför det kan finnas skäl att revidera sitt stjärntecken. Stjärnkonstellationerna varierar nämigen mycket i storlek och form. Till exempel tar det solen fem dagar att passera konstellationen Skorpionen, medan det tar den trettioåtta dagar att passera Oxen. Detta är en av anledningarna till att astrologins och astronomin stjärntecken inte stämmer överens.
Ett annat skäl till att zodiaken och faktiska observationer av stjänhimlen motsäger varandra är att jordens rotationsaxel vinglar, så kallad precession. Det får jordens axel att långsamt ändra sig lite under en period av 25 800 år. Den här svaga rörelsen ändrar vyn över stjärnbilderna från jorden, vilket gör att konstellationerna verkar glida åt öster, ungefär en grad per mänsklig livstid. Det låter inte så jättemycket men om bara ett par tusen år kommer den vinglande jordaxeln göra att polstjärnan inte står i norr längre och framtidens människor får leta sig en ny ledstjärna.
Trots denna minimala förskjutning av jordens rotationsaxel vet man att dfenomenet observerades redan av den grekiske filosofen Hipparchus ungeför år 190 till 120 före kristus.
Man kan som sagt ta sitt stjärntecken på större eller mindre allvar. Folkslag runt om i världen har alla tolkat stjärnhimlen på sitt sätt och vill man tolka zodiaken astronomiskt finns här en lista över var solen faktiskt befann sig när just du föddes.
