Comet Interceptor består av tre farkoster – en moderfarkost och två dotterfarkoster. De ska tillsammans flyga förbi en kommet för att studera den på nära håll.
Något som gör den här missionen lite speciell är att man kommer skicka upp satelliterna innan man bestämt exakt vart de ska eller vilket objekt de ska studera. När de skickas upp med Esas rymdfarkost Ariel år 2028 kommer de att ta sig till den så kallade L2-punkten cirka 1,5 miljoner kilometer från jorden. Där ska de sedan vänta på ett passande objekt att följa. När en spännande och lämplig komet dyker upp ska farkosterna jaga ikapp den för att se hur en komet ser ut, helt opåverkad av solen. Solen värmer nämligen upp kometen som börjar smälta och förångas ju längre in i solsystemet den kommer. Man vill på det här sättet ta reda på hur en komet, en rest från det tidiga solsystemet, ser ut innan solen ”förstör” den allt för mycket.
Varje farkost är utrustad med forskningsutrustning som gör det möjligt att undersöka en komet från tre olika perspektiv. Instrumenten har inspirerats av tidigare, liknande uppdrag som kometjägaren Rosetta. Anders Eriksson på IRF i Uppsala arbetade med Rosetta och är nu även involverad i Comet Interceptor. Ombord kommer två svenska mätinstrument att finnas. De ska mäta de gaser som strömmar ut från kometen och hur de påverkas av solvinden.
