Bloggen - Rymdkultur

Aniara – rymddystopi med premiär på fredag

På fredag den 1 februari har den svenska rymdfilmen Aniara premiär på cirka 50 orter runt om i landet. Filmen baseras på nobelpristagaren Harry Martinsons diktepos från 1956.

Publicerad

2019-01-30

Dela artikel:

Aniara har tidigare översatts till ett antal olika språk, arrangerats som opera och flera teaterproduktioner, men det svenska regissörparet Pella Kågerman och Hugo Lilja är de första som gör en spelfilm av den.

Aniara är en berättelse om ett av många rymdskepp som används för att transportera människor bort från den förstörda jorden, till den nya hemplaneten Mars. Men precis efter att Aniara lyft kolliderar farkosten med rymdskrot och tappar därmed sin kurs. Långsamt inser Aniaras passagerare att de aldrig kommer kunna återvända. De fortsätter framåt genom ett kallt, mörkt och tomt universum. För all framtid.

Filmens varning är tydlig; det finns bara en jord och vi har bara ett liv. Vi alla måste ta ansvar för våra handlingar för att bevara vår miljö och mänsklighet. I en intervju med SVTs kulturnyheter säger regissörerna själva att filmen ska framkalla inte bara rymdångest, utan även både dödsångest och klimatångest. Detta stämde helt överens med den känsla vi i Rymdbloggens redaktion hade efter att vi hade sett filmen på en förhandsvisning. Det är en mörk dystopi om hur passagerarna försöker bygga upp en tillvaro ombord på rymdskeppet trots den oro och ovisshet de lever i.

För oss rymdnördar är det intressant att veta Aniara rent vetenskapligt är relativt trovärdig, bortsett från att det förmodligen aldrig kommer gå att skapa artificiell gravitation i den form som skildras i filmen. Vad gäller de rymdhissar som uppenbarar sig i filmens inledning, så finns det vissa möjligheter att det i framtiden skulle kunna ske.

Läs mer om hur vetenskapligt korrekt filmen är i SVTs intervju med astronomiprofessor Göran Östlin här.