I början av veckan skrev vi om SpaceX uppsändning av 64 satelliter på en och samma raket. Det kräver stor precision av uppdragets separationssystem, det system som i exakt rätt sekund släpper var och en av de nyttolaster som finns ombord. Men hur fungerar ett sådant här system?
Rymdföretaget Ruag i Linköping är experter på separationssystem – både på att utveckla och bygga dem. De beskriver att ett separationssystem har tre huvudsakliga syften; hålla fast, släppa på exakt rätt plats och att släppa mjukt.
Det första separationssystemet måste klara avär att hålla fast satelliten ordentligt under den kraftiga turbulens som uppstår under själva uppskjutningen. Bara det är ett komplext arbete som kräver stora och noggranna analyser för att få det att fungera. När raketen sedan nått rätt omloppsbana är det dags för själva separationen. Många satelliter är känsliga för chock, det vill säga att det inte får rycka till i satelliten när den släpps. Separationssystemet måste därför kunna lösgöra satelliten mjukt och försiktigt. Lika viktigt är det även att satelliten släpps på exakt rätt plats, i exakt rätt omloppsbana. Det gäller att man får till det som kallas tip off-rate, att man gör en helt ”ren” separation så att satelliten inte börjar tumla. Detta för att satelliten ska kunna fångas upp av markstationer och köra vidare till sin slutgiltiga bana.
När man har många satelliter som ska släppas från samma farkost är det också viktigt att man noggrant räknat ut när varje satellit ska släppas. Detta för att satelliterna inte ska krocka med varandra vid själva separationsögonblicket.
Ett separationssystem kan fungera på lite olika sätt. Antingen kan det bestå av en ring som med klampband klämmer ihop de delar som ska hållas samman. Eller så kan man använda så kallade separationsnuttar - en mutter som skruvas fast i en anordning och sedan lossas genom sprängning eller med en elektrisk anordning när det är dags för separation.
Att släppa flera satelliter samtidigt
När man ska släpa flera satelliter från samma farkost kan man putta ut dem alla på en och samma gång, så att alla glider ut på ett spår. Den metoden är ganska vanlig då man exempelvis skickar upp små CubeSats. När man släpper större satelliter väljer man istället oftast att putta ut dem med lite större mellanrum.
Ruag har lång erfarenhet av att tillverka separationssystem till uppsändningar innehållande flera satelliter. Ett av dessa projekt är Terrabella där fyra mindre satelliter skickades upp med en Vega-raket för att bli en del av Googles jordobservationssystem. Ett annat exempel är separationssystemet till Galileo där två satelliter, 800 kilo styck, satt sida vid sida.
I februari är det dags igen då Ruags separationssystem sätts på prov vid en uppsändning innehållande 30 kylskåpsstora satelliter för projektet OneWeb. Där har separationssystemet nyligen lämnat Linköping för installation och montering på rymdfarkosten respektive satelliterna.
Källa: Ruag Space.
