Innan rymdfarkosten Cassini kraschade mot Saturnus och brann upp i september förra året, flög den 22 djärva varv mellan planeten och dess ringar i ett sista uppdrag kallat Grand Finale. Nu analyserar forskarna data från detta sista uppdrag – data som visat tre spännande överraskningar.
Saturnus magnetfält är förvånande platt
De magnetfält som omger planeterna i vårt solsystem är alla mer eller mindre lutade. Men Saturns magnetfält verkar vara helt rakt, och våra nuvarande teorier om hur dessa fält genereras tyder på att det borde vara omöjligt.
Om en planets magnetiska fällt inte har någon lutning, förväntar vi oss att det håller på att dö ut. Men när Cassini kom riktigt nära vid Grand Finale-flygningen såg man att så är inte fallet. Detta kan tyda på att Saturnus producerar sitt magnetfält på ett annat sätt än de andra planeterna i vårt solsystem, kanske med många lager, likt en lök, av flytande partiklar som producerar fältet istället för en enda zon.
Det händer mycket mellan Saturnus ringar
Datan från Cassini visar att det till synes tomma utrymmet mellan Saturnus yta och dess ringar är mer spännande än forskarna trott. Man har sett en oväntad koppling mellan ringarna och Saturnus övre atmosfär.
Mellan atmosfären och ringarna finns elektriska strömmar. Det är ännu inte klart vad som orsakar dem eller varför de är där. Men detta är något forskarna hoppas hitta svaret på genom att kombinera data från olika Cassini-instrument.
Kraftigt regn från Saturnus ringar
Mellan Saturnus innersta ringar och ner mot planetens atmosfär faller mängder av små partiklar, kallat ringregn. Cassini upptäckte att detta regn består av upp till 45 000 kilo damm, is och gas varje sekund, i området nära Saturns ekvator. Detta motsvarar en massa av 1 800 bilar per minut.
