Under denna vecka kommer vi titta närmare på planeten Saturnus och den rymdfarkost som cirkulerat runt planeten i 13 år – Cassini.
Vi känner enkelt igen den enkelt tack vare sina fantastiska ringar. Saturnus är solsystemets näst största planet och det är den sjätte planeten från solen. Planeten har varit känd för mänskligheten i tusentals år, men det var Galileo Galilei som först observerade planeten genom sitt teleskop år 1610.
En boll av gas
Saturnus är en så kallad gasjätte som består av bland annat väte och helium. Det går alltså inte att landa på planeten. Men faktum är att det i planetens mitt finns en kärna av sten som är ungefär lika stor som planeten jorden. Trycket på denna kärna är dock enormt och temperaturen är ungefär 11 700 grader Celsius.
De karaktäristiska ringarna
Saturnus ringar består av ispartiklar. Partiklarna varierar mycket i storlek. Vissa är små som sandkorn, andra tio meter i bredd. Ringen av partiklar befinner sig runt Saturnus ekvator. Det finns två teorier om hur ringarna bildades. En säger att ringarna är spår av en förstörd måne. Den andra tror att ringarna är material som finns kvar sedan planeten bildades. Ringarna är döpta efter alfabetet och heter A till G.
Saturnus månar
Saturnus har 62 kända månar. Partiklarna i Saturnus ringar räknas inte in i dessa månar. Titan är Saturnus störta måne. Titan är den enda månen i solsystemet med en riktigt tjock atmosfär. Därför är den extra intressant för forskare att studera närmare. Rhea är Saturnus näst största måne. Rhea har dessutom en egen ring runt sig.
Utforskningen av Saturnus
Pioneer 11 var den första rymdfarkost som människan skickade till Saturnus. När Pioneer 11 passerade Saturnus i september 1979 kunde den ta bilder på planeten och dess månar. Bilderna var dock för lågupplösta för att kunna se Saturnus yta särskilt bra. Ett år senare flög Voyager 1 förbi planeten och kunde då studera månen Titan närmare samt skicka högupplösta bilder till jorden.
2004 nådde slutligen Cassini–Huygens Saturnus. Läs mer om rymdfarkosten här.
