Under denna vecka kommer vi titta närmare på planeten Saturnus och den rymdfarkost som cirkulerat runt planeten i 13 år – Cassini.
Den 15 oktober 1997 började rymdfarkosten Cassini-Huygens sin resa mot Saturnus. Det tog den obemannade farkosten sju år att nå planeten som den studerat sedan dess. Farkosten består av satelliten Cassini som ligger i omloppsbana runt Saturnus och landaren Huygens som landade på Saturnus måne Titan. Både Cassini och Huygens är döpta efter astronomer som gjort viktiga upptäckter om Saturnus och dess månar.
Men nu börjar bränslet ta slut och den 15 september 2017 är det tänkt att Cassini ska åka rakt in i gasjätten Saturnus och brinna upp.
Så byggdes Cassini-Huygens
Det tar lång tid att bygga rymdfarkoster. Cassini-Huygens började utvecklas under 1980-talet. Sexton europeiska länder och USA ritade, byggde och sände upp rymdfarkosten. NASA Jet Propulsion Laboratory höll ihop byggnationen som beräknas ha kostat cirka 29 miljarder kronor.
Cassini-Huygens väger cirka 5,7 ton och innehåller tolv instrument. Institutet för rymdfysik i Uppsala byggde ett av instrumenten till Cassini som använts för att undersöka Saturnus ringar och hur gas flödar från månen Titan.
Vad skulle Cassini göra?
- Fastställa strukturen och beteendet av Saturnus ringar och dess magnetosfär
- Studera Saturnus atmosfär
- Studera månen Titans moln och dimma
- Studera månen Titans yta
Huygens landade på månen Titan
När landaren Huygens landade på månen Titan 2004 skedde något historiskt – aldrig tidigare hade mänskligheten landat på en himlakropp så långt ut i rymden. Det tog Huygens två och en halv timme att nå marken på Titan. Forskarna ville landa på Titan då den både har en tjock atmosfär och att man sedan tidigare hittat bevis för att det finns flytande vätska i någon form. Titan är ungefär 50 % större än jordens måne.
