Jorden är rund. De flesta kartor är platta. Detta skapar ett problem när man ska försöka rita av jordens landmassor på ett korrekt sätt. När du tänker på hur jordens landmassor ser ut i förhållande till varandra tänker du med allra största sannolikhet på den så kallade Mercator-projektionen.
Så här ser den vanligt förekommande Mercator-projektionen ut.
År 1569 presenterade den nederländske kartografen Gerhard Mercator sin kartprojektion över jordklotet: Mercator-projektionen. Denna projektion hade fördelen att den bevarade jordens riktningar på ett korrekt sätt, vilket gjorde att den passade utmärkt att använda på båtar till havs. Mercator-projektionen är vanligt förekommande på skolor och på kartor i våra telefoner. Men det finns ett stort problem med den: projektionen gör att landmassor på jordens norra del ser större ut än de egentligen är. Nordamerika och Europa ser mycket större ut än Sydamerika och Afrika – trots att dessa landmassor egentligen är mindre.
För att porträttera jorden på ett mer skalenligt korrekt sätt har nu skolor i Boston i USA börjat byta ut Mercator-projektionen mot Gall–Peters projection. Fördelen med denna projektion är att alla landmassor har korrekt storlek i förhållande till varandra. Nackdelen? Världen ser inte riktigt ut som vi lärt oss.
Det mest korrekta sättet att studera jorden är alltid genom att titta på en jordglob. Om man inte kan titta på jorden från exempelvis Internationella rymdstationen.
