Planeten Saturnus är en gasjätte, 10 gånger större än jorden som till största delen består av väte. I planetens atmosfär uppkommer det kraftiga orkaner. I den ekvatoriella atmosfären kan vindarna uppnå en hastighet på 1650 kilometer i timmen från öst till väst och sträcka sig cirka 70 000 kilometer från norr till söder. Det är tretton gånger starkare än de mest aggressiva orkanvindarna som bildas vid jordens ekvator.
Ännu vet man inte hur denna gigantiska jetström uppkommer eller hur den lever. Men vindarnas hastighet kunde man räkna ut efter att ett forskningsteam, Planetary Sciences Group vid Basque Country universitetet, med hjälp av ett 28 centimeters teleskop upptäckte en vit fläck på Saturnus ekvator som rörde sig. Forskarna kunde sedan studera fenomenet i detalj med hjälp av bilder från Hubbleteleskopet och data från när sonden Cassini var i omloppsbana runt planeten.
Genom att studera molnens rörelse, som bildade den vita fläcken, fick forskarna ny information om den gigantiska jetströmmens struktur. De upptäckte även att vindarnas hastighet skiljer sig i atmosfären. I den övre atmosfären når vindarna en hastighet på 1100 kilometer i timmen men längre ner i atmosfären, cirka 150 kilometer djupare, ökar hastigheten till 1650 kilometer i timmen.
Forskningsteamet tror att vi med forskning av vindarna på Saturnus kan göra framsteg när det kommer till liknande fenomen på vår egen planet – men som förekommer i mindre skala på jorden!
