Ni har väl inte missat att astronauten Christer Fuglesang medverkar som hemlig agent i SVT:s julkalender? Barnen i serien frågade Christer, i avsnitt nr 3, om skruvmejseln som han tappade i rymden under en av sina rymdpromenader. Han passade då på att berätta om problemet som finns med rymdskrot och i början av lördagens avsnitt tog barnen upp ämnet igen.
För att få veta lite mer om dagsläget för rymdskrot, sökte vi upp Johan Köhler på Rymdstyrelsen som i samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och berdeskap (MSB) är Sveriges kontakt när det gäller infallande rymdskrot.
-Vad gör man åt problemet med rymdskrot egentligen?
Rymdskrot är ett växande problem för rymdfarten. Gamla uttjänta satelliter, raketdelar och allehanda fragment riskerar att krocka med aktiva satelliter och med rymdstationen. Därför mäter olika organisationer in var alla dessa föremål finns och vart de är på väg, så att kollisioner kan undvikas, genom undanmanövrar. En kollision ger ju upphov till än fler fragment, och många är oroliga att en kedjereaktion av kollisioner kan ge upphov till ohanterliga mängder rymdskrot. Därför finns en ny regel att varje satellit som skjuts upp skall tas ur sin bana inom 25 år. Det kan ske genom att raketmotorer ombord tvingar ned satelliten i atmosfären där den sedan brinner upp, höjer den till en hög, ofarlig bana, eller så kan en lågt flygande satellit naturligt bromsas in i atmosfären i tid.
Vid senaste ministerrådsmötet för European Space Agency gick Sverige med i ESA:s program för rymdlägesbild (Space Situational Awareness). Ett område i detta program har med rymdskrot att göra. Där utvecklas olika spaningsinstrument för att mäta in och spåra rymdskrot och satelliter för att kunna varna för kollisioner. På lång sikt kanske ESA även kommer att bygga rymdfarkoster som kan ta bort särskilt farliga rymdskrot, till exempel genom att tvinga ned dem i atmosfären.
När rymdskrot faller ned i atmosfären brinner det normalt upp helt. I vissa sällsynta fall kan särskilt stora uttjänta farkoster nå marken. I sådana fall följs farkosten varje varv runt jorden, och beredskapsmyndigheterna (och Rymdstyrelsen om det rör Sverige) i de berörda länderna informeras. För det mesta störtar sådant rymdskrot sedan ändå över havet utan att någon märker det, men beredskap finns i länderna längs hela omloppsbanan för säkerhets skull.
Bild: Johan Köhler på Rymdstyrelsen som i samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och berdeskap (MSB) är Sveriges kontakt när det gäller infallande rymdskrot.
