Härom dagen presenterade IRF, Institutet för rymdfysik ett nytt framsteg i forskningen om plasma. Universum är fylld av plasma som är en laddad gas bestående av joner och elektroner. Den mesta aktiviteten i plasmat händer i de tunna lager med strömmar som skiljer stora volymer av plasmer åt. Nu har forskare på IRF i Uppsala äntligen kunnat mäta viktiga egenskaper för en av de många sorters vågor som rör om i plasmat i dessa strömskikt.
Solvinden för med sig plasma från solen ut i den interstellära rymden, det vill säga utanför vårt eget solsystem. När denna plasmavind träffar oss, dras jordens magnetfält ut på nattsidan och formar en svans som sträcker ut sig flera hundra tusen kilometer nedströms från jorden. Mellan den norra och den södra delen av magnetsvansen återfinns ett tunt strömskikt där mycket händer. Det är det här området forskare har undersökt för att studera så kallade ”lägre-hybrid-driftvågor”. De här vågorna har studerats i 50 år och tros spela en stor roll i tunna strömskikt, men har varit svåra att mäta experimentellt. Nu har forskare, för första gången, gjort en direkt mätning av våglängd och hastighet.
Genom att använda mätningar från två av ESA:s fyra Cluster-satelliter kunde forskarna observera samma vågpaket som färdades först förbi den ena och sedan den andra satelliten.
Cecilia Norgren, IRF:s doktorand vid Uppsala universitet, berättar att de ser små virvlar som rör sig förbi satelliterna. De är precis så stora att man kan se dem först på ena satelliten, sedan den andra, och samtidigt vara säker på att det är samma struktur.
De fyra Cluster-satelliterna i omloppsbana runt jorden. Källa: ESA
