Här hemma kommer vi som vanligt kunna följa direktsändningar från tävlingarna via satellit i vår egen TV eller mobiltelefon. Men det har inte alltid varit en självklarhet. Det var vid de Olympiska spelen i Tokyo 1964 som man för första gången förmedlade direktsändningar över olika kontinenter, tack vare satelliten Syncom 3. Sedan dess har satelliter varit en självklar del av spelen, även om användningen har utvecklats.
Vi utforskar hur satelliter och teknik användes - och används - i de Olympiska spelens tjänst.
Foto: olympics.com
Tokyo 1964
För att se de Olympiska spelen på tv hade de tidigare behövt fångats på film, för att sedan transporteras med flyg till andra kontinenter. Men 60-talet var en period av snabb teknologisk utveckling, och möjligheterna var snart många.
TRANSPAC-1, den första kommunikationskabeln att korsa stilla havet (från Japan till Hawaii) blev färdig i juni 1964. Den hade en kapacitet på 142 kanaler och var 1969 en del av det nätverk som stöttade månlandningen med Apollo 11.
Den första aktiva kommunikationssatelliten, Telstar, sändes upp i rymden i juli 1962. Med satellitens hjälp var det för första gången möjligt att sända och motta interkontinentalt. Telstar kom däremot aldrig att användas vid de Olympiska spelen. Satellitens omloppsbana placerade den över det södra halvklotet i oktober 1964, vilket gjorde att det inte kunde vara involverad i sändningarna från OS.
Satelliten som gjorde direktsändningar möjligt blev istället Syncom 3. Satelliten Syncom 3 utvecklades av Hughes Aircrafts, ett företag som startats av den rike amerikanske affärsmannen Howard Hughes i samarbete med NASA. Satelliten sändes upp i rymden från Cape Canaveral i Florida, USA. Den färdades ut till 35 888 kilometer över stilla havet och placerads i en omloppsbana för att matcha jordens rotation, en så kallad geostationär bana.
Syncom 3 gjorde det möjligt för tittare på andra kontinenter att se tävlingar från OS samma dag som de hände, om än inte riktigt live. Den internationella olympiska kommittén noterade att sändningsrättigheterna kostat 1,6 miljoner dollar, en liten summa enligt dagens standard. I USA direktsände NBC öppningsceremonin på östkusten, vilket råkade vara klockan ett på morgonen. Den tidiga timmen till trots blev sändningen en sensation.
”Se historia skapas på din TV-apparat. Det är inte filmat, det direktsänds via en fantastisk 38-kilos satellit parkerad över stilla havet” skrev en annons om direktsändningarna från Olympiaden i Tokyo.
Bildkvalitén ansågs vara lika bra som de studioprogram som vanligen sändes i USA, om möjligt ännu lite bättre. Tidsskillnaden mellan USA och Japan var 13 timmar. NBC jobbade därför med höjdpunkter från spelen, eftersom stora delar av landet låg och sov när de faktiskt tog plats. Själva programmen sattes ihop i Tokyo och skickades sedan via satellit eller flögs tillbaka till USA.
Direktsändningarna var det främst USA som fick ta del av. Till Europa kom bilderna efter en otrolig resa över kontinenterna. Bilderna skickades via satellit till Point Mugu i Kalifornien för att sedan skickas vidare via fast telefon till Montreal. Efter det skickades de över nordpolen till Hamburg med flygplan innan de distribuerades i Europa.
Det var däremot bara bilderna som skickades via satellit. Ljudet överfördes istället genom telefonkablar som lagts djupt i stilla havet, men inte tillräckligt djupt. Ett skepp kapade linorna och bröt länken, och programföretagen tvingades att skramla ihop kommentatorer för att beskriva händelserna på distans innan kabeln så småningom reparerades.
Den kapade linan påverkade dock inte sändningar i värdlandet. I Japan sändes öppningsceremonin i färg, och många tog chansen att se eventet på barer runt om i Tokyo.
Foto: NASA
Syncom 1, 2 och 3
Syncom 3 var den första fungerande geostationära satelliten. Den hade två föregångare, Syncom 1 och 2, som båda misslyckades med sina uppdrag.
Symcom 1 sändes upp i en elliptisk omloppsbana i februari 1963, men bara 5 timmar efter uppsändningen förlorades all kontakt med satelliten. Syncom 2 sändes upp i juli samma år. Denna gång lyckades man upprätthålla kontakten med satelliten, och satelliten höll en nästan konstant position longitud. Däremot lutade satellitens bana vid 33 grader, vilket resulterade i att den rörde sig i mönster av en långsträckt åtta 33 grader norr och söder om ekvatorn.
Den experimentella kommunikationssatelliten Syncom 3 sändes upp den 19 augusti 1964, och placerade sig över ekvatorn på 180 grader longitud. Från sin position över stilla havet direktsände satelliten från Olympiska spelen i Tokyo, och genomförde en rad olika kommunikationstester.
När Syncom 3 sändes upp la den sig i en elliptisk omloppsbana som lutade 16 grader mot ekvatorn. Satellitens raketmotor för bankorrigering avfyrades för att justera det mesta av den återstående lutningen. Rymdfarkosten genomförde därefter ett antal banjusteringar för att komma i linje med ekvatorn. Den 23 september färdigställdes justeringsmanövrarna och Syncom 3 var geostationär.
I januari 1965 lämnades satelliten över till USA:s försvarsdepartement. Syncom 3 användes för kommunikation under Vietnamkriget, fram till att den stängdes av i april 1969.
Syncom-satelliterna var cylinderformade. De var 39 centimeter höga, mätte 71 centimeter i diameter, och när de var fulltankade vägde de 68 kilo. Satelliternas styrraketer var utformade för att ge en hastighetsökning på 1 431 meter i sekunden. Satelitternas yttre var täckta av solceller som gav en direkt effekt på 29 watt då satelliten var i solljus, vilket var 99% av tiden. Laddningsbara batterier gav kraft när satelliten hamnade i skugga bakom jorden.
Tokyo 2020
Att producera mer än 9 000 timmar sportinnehåll över 17 dagar i det varma klimatet är en verklig utmaning. Yiannis Exarchos, verkställande direktör för Olympic Brodcasting Services (OBS), ser positivt på det hela.
Innehållsproduktionen under OS i Tokyo 2020 kommer vara runt 30 procent högre än vid spelen i Rio 2016. Det innebär mer rapportering i olika format, där behoven för sociala medier och digitala uttag står högt på agendan.
- Programföretag kan utnyttja innehållet och återanvända det, de kan praktiskt taget göra det från sin mobiltelefon i baksätet av en bil, säger Yiannis Exarchos i ett uttalande.
Under huven på produktionen vid Tokyo 2020 finns det en hel del förändringar att notera. Bland annat blir Tokyo 2020 de första Olympiska spelen där sändningen produceras i en bildstandard som kallas 4K HDR. Produktionens utmaning har varit att möta önskan om mer innehåll, och fler typer av innehåll, samtidigt som man måste möta de krav som sätts på produktionen på grund av pandemin.
Lösningen görs i första hand genom anpassning av IP-teknik och framför allt genom moln-tjänster.
Satellithistoria skapas i Tokyo – igen
Den 15 maj 2019 invigdes initiativet ”G-Satellite Go to Space” av organisationskommittén för de Olympiska och Paralympiska spelen Tokyo 2020. Målet är marknadsföra och uppliva spelen från rymden.
Initiativet är en del av projektet ”Tokyo 2020 One Team” som startades i augusti 2017. Projektet har bjudit in japans ledande kreatörer, innovatörer och artister för att låta dem tolka visionen av OS Tokyo 2020, vilket resulterade i den så kallade G-satelliten.
- När jag hörde om det här projektet undrade jag om de verkligen skulle genomföra det. Vi har satt satelliter i omloppsbana förut, och då tänkte jag att vi kanske skulle kunna göra något i rymden för att hjälpa till att heja på de Olympiska och Paralympiska spelen. Jag känner en del press som skaparen av satelliten, men jag kommer förvandla pressen till spänning och göra mitt bästa, Sa Shinichi Nakasuka, professor vid Intelligent Space Systems-laboratoriet vid Tokyo Universitet i ett uttalande.
Satellitens design är baserad på den 3 kilo tunga ”CubeSat2-satelliten, även känd som Tricom-1R, och är endast 10 gånger 10 gånger 30 centimeter.
Miniatyrsatelliten sändes upp till den internationell rymdstationen den 7 mars 2020 från Cape Canaveral i USA. Det efter att den installerats i en Satellite Orbital Deployer av Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA) och lastats ombord på företaget SpaceX fraktfarkost Dragon.
Satelliten dockade initialt med den internationella rymdstationen innan den sändes iväg till sin egen omloppsbana den 28 april. Som en del av satellitens mål att heja på OS från rymden har två miniatyrfigurer monterats på den: ”Mobile Suite Gundam” och ”Char’s Zaku”, två av japans mest populära animerade karaktärer.
Gundam och Zaku-figurerna är gjorde av speciella material för att motstå rymdens tuffa miljöer. De har genomgått ett flertal tester innan uppsändningen, inklusive vibrations- och påverkansbedömningar. De har också testats för att säkerställa att de tål vakuum.
Under OS kommer figurernas ögon lysa i de olympiska färgerna, och under Paralympics i de tre agitos-färgerna. Figurernas huvuden kan också röra på sig, och G-satelliten innehåller ett antal kameror för att kunna spela in karaktärernas rörelser och skicka bilderna till jorden. Satelliten har även en elektrisk bulletinboard som fälls ut när den nått omloppsbanan. På skärmen visas meddelanden om OS på engelska, franska och japanska. Det är första gången en satellit används för att fira de Olympiska spelen.
Planen var att G-satelliten skulle ligga i omloppsbana runt jorden under de Olympiska spelen 2020, men så blev inte fallet. Istället sändes en andra satellit upp till den internationella rymdstationen i juni 2021. ”G-satellite 2” antas vara identisk med sin föregångare,
och skickades vidare till sin omloppsbana den 22 juni. Nu återstår det bara att se om vi kommer få så Gundam och Zaku heja på från rymden.