NanoSpace AB och ÅSTC vid Uppsala universitet har under många år arbetat med kraftigt miniatyriserade raketmotorer för attitydkontroll av satelliter. Unikt för dessa motorer är att komponenterna är integrerade i samma kiselchip. Integrationen är en förutsättning för att uppnå såväl extrem miniatyrisering som avancerad funktionalitet.

Framdrivningsprincipen bygger än så länge på mycket kontrollerat utsläpp av en på förhand trycksatt, inert gas vilket gör motorerna flexibla och pålitliga. Vill man väsentligt höja prestandan, är det nödvändigt att ta steget till kemiskt reagerande drivmedel vilket vanligtvis medför hög temperatur.

Kombinationen av mikroskala och höga temperaturer medför stora temperaturvariationer och därmed ställs höga krav på materialens termiska och mekaniska egenskaper samt utformningen av gränssnitt. Det primära syftet med projektet är därför att bereda väg för nästa generations högpresterande mikroraketer genom grundläggande material- och processtudier av strukturer och komponenter som lämpar sig för den krävande förbränningsmiljön.

I projektet kommer en kritisk granskning av olika högtemperaturmaterials möjligheter och begränsningar att genomföras. Dessutom ska ett urval material utvärderas från kompatibilitetssynpunkt och bearbetningsbarhet genom experimentellt arbete.

Med utgångspunkt från dessa resultat kan NanoSpace fortsätta mot det långsiktiga målet att utveckla nästa generations miniatyriserade raketmotorer för satelliter. På vägen kommer resultaten att kunna användas för att förbättra prestandan hos befintliga raketmotorer om nya material, som tillåter kraftigare uppvärmning av den inerta gasen, kan införas.