Bakgrund

Riksskogstaxeringen (http://www.slu.se/riksskogstaxeringen) genomförs som en stickprovs-inventering med syftet att redovisa skoglig statistik för län och större områden. Under senare år har efterfrågan på skogliga uppgifter för mindre områden än län ökat. Därför har digitala rasterkartor där det för varje pixel finns skattningar av virkesförråd, trädslagsblandning, skogens ålder, mm tagits fram. Detta har gjorts genom att kombinera satellitbilder (Landsat- och SPOT-bilder) med fältdata från Riksskogstaxering. Nya rasterkartor tas fram vart femte år och idag finns kartor som beskriver skogstillståndet år 2000, 2005 och 2010 fritt tillgängliga via internet (http://skogskarta.slu.se/). Rasterkartorna kan användas för att t.ex. beräkna hur stora virkesvolymer som finns inom ett visst geografiskt område. Sådana sammanställningar ger tyvärr inte en korrekt bild av skogstillståndet bl.a. därför att den kartmask som använts för att avgränsa skogsmarken baseras på en annan definition än den skogsmarksdefinition som normalt används i Sverige, t.ex. i den officiella statistiken om landets skogar.

Mål

Det övergripande målet med projektet är att utveckla och implementera metoder som gör det möjligt att för Riksskogstaxeringen att ta fram tillförlitlig skoglig statistik för mindre områden, t.ex. kommuner eller avrinningsområden.

Projektbeskrivning

Projektet består av tre delar. Den första handlar om att förbättra den skogsmarksavgränsning som används för att ta fram rasterkartor med skattade skogliga variabler så att den bättre överensstämmer med den definition som Riksskogstaxeringen använder i sin officiella statistik. Tanken är att utveckla en metod som utnyttjar en kombination av satellitdata, laserskanningsdata och existerande kartdata.

Den andra delen handlar om att ta fram en metod för att skatta variabler som virkesförråd och trädbiomassa baserat på en kombination av satellitbilder och data från flygburen laserskanning. Projektet fokuserar främst på icke-parametriska metoder som t.ex. kNN (k Nearest Neighbor).

Även om den metod som utvecklas för att avgränsa skogsmark resulterar i en kartmask som bättre överensstämmer med Riksskogstaxeringens skogsmarksdefinition kommer vissa skillnader att finnas kvar. Den tredje delen i projektet handlar därför om att utveckla en metod för att kalibrera rasterkartornas skattningar så att tillförlitliga uppgifter kan redovisas för mindre områden som t.ex. kommuner.