Utveckling av metodik för kartering av Natura 2000 strandnaturtyper med hjälp av satellitbilder

Bakgrund och Syfte

Inom ramen för habitatdirektivet är Naturvårdsverket ansvarig myndighet för att följa upp och rapportera status för Natura 2000 naturtyper till EU. Mellan 2004 och 2008 genomfördes en omfattande nationell inventering, den s.k. basinventeringen, för att inventera utredningen av natura 2000 naturtyper inom skyddade områden. Kunskapsläget för utbredningen av Natura 2000 naturtyper utanför skyddade områden är dock fortfarande dåligt. Dessa områden ska följas upp inom den s.k. biogeografiska uppföljningen.
Syftet med projektet är att ta fram en metodik för att med satellitbilder och andra tillgängliga geografiska data kartera Sveriges stränder med avseende på utbredningen av natura 2000 strandnaturtyper.

Genomförande och resultat

Karteringen baserades på satellitbilder från SPOT-5 med 10 meters upplösning. Metoden utgick ifrån två olika operatörsstyrda klassningstekniker, vars resultat sedan kombinerades ihop. Hela satellitscener klassades i ett svep. Klassningsresultatet överlagrades därefter med andra geografiska data som t.ex. jordartskartan för att avgränsa ytor för respektive strandnaturtyp. Tolkningarna av strandnaturtyperna i detta arbete utgick ifrån de svenska definitionerna (Naturvårdsverket 2011a,b) samt hur dessa tolkats inom arbetet med basinventeringen.
Utvärderingen av resultatet gjordes genom slumpmässigt utplacerade valideringspunkter där klassningen jämfördes visuellt mot ortofoton (färg och IR). Vid jämförelse med ortofoto representerade valideringspunkten en ungefärlig markyta om 10*10 meter.

Resultatet av arbetet visar på möjligheterna att kartera flera av Natura 2000 strandnaturtyperna med hjälp av satellitdata i kombination med andra geodata. Ingen av naturtyperna är möjlig att kartera enbart utifrån satellitdata. Eftersom strandnaturtyperna oftast endast täcker små ytor krävs stöd av relativt detaljerade geodata för avgränsning av klasserna. Information om struktur, topografi och topologi behövs för att kunna avgränsa naturtyperna på ett tillfredsställande sätt. Den beskrivna metodiken rymmer stora förbättringsmöjligheter både i klassningsmomentet och i kombinationen med andra geodata.

Användarkommentarer

Naturvårdsverket avser att på sikt kunna styra den uppföljning som behöver göras i fält med fjärranalys i vid bemärkelse, för att effektivare kunna följa trender inom de olika naturtyperna. Användaren är dock osäker på om fältinsatserna ska styras med hjälp av analyser av flygbilder, ortofoton eller satellitdata, och vilka andra GIS-data som kommer användas. De resultat som erhållits genom strandkarteringsprojektet bedöms som intressanta men Naturvårdsverket anser att metoden bör utvecklas vidare innan den är klar för drift. Under hösten och vintern 2012-2013 kommer de olika alternativen att övervägas närmare.