Adaptiv avgränsning av skog för att möta nationella och internationella definitioner
Bakgrund och syfte
I skogspropositionen (Proposition 207/08:108 – En skogspolitik i takt med tiden) föreslås en ny definition av skogsmark. Definitionen inkluderar glesare och lägre skogar än vad som tidigare räknats till skog i Sverige (5-10 % krontäckning och > 0,5 m höjd) vilket är en anpassning för att möta internationella rapporteringskrav och i förlängningen nationella myndigheters informationsbehov. Skogsstyrelsen har huvudansvaret för att samla in och redovisa statistik om Sveriges skogar och hämtar uppgifter från bland annat Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Förutom behovet hos dessa myndigheter att rapportera skogsarealer på ett enhetligt sätt behövs en relevant avgränsning av skog vid olika fjärranalystillämpningar. Både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket använder idag fjärranalys operativt för att kartera olika skogstyper och successionsstadier i skogen.
Syftet med projektet var att ta fram en metod för att kartera skogsmark inklusive relevanta underklasser kopplat till olika definitioner som svarar upp till användarnas olika behov och rapporteringskrav.
Genomförande
Projektet genomfördes under 2009. Först gjordes en genomgång av olika skogsdefinitioner och användarnas behov av att få information om dessa. Detta resulterade i en lista med de klasser som karterades. Klasserna baseras dels på definitionerna (framför allt skogsvårdslagen och FAO:s definition) och en uppdelning i osäkerhet i karteringen (områden som är svåravgränsade hamnar i egna klasser). En metod i sex arbetssteg togs fram och fyra studieområden, två i Östergötland och två i Norrbotten karterades och utvärderades. I utvärderingen ingår att beskriva hur metoden kan användas vid en större produktion och vilket behov av avgränsningen som finns hos användarna.
Slutsatser och resultat
Det finns ett behov av att få en aktuell och anpassad avgränsning av vad som är skog i Sverige, behovet är som störst i norra Sverige och fjälltrakterna samt i södra Sveriges hagmarker. Projektrapporten har en sammanställning av de definitioner av skogsmark som används av svenska myndigheter vid nationell och internationell rapportering och en användbar metod för att kartera skogsmarkens utbredning baserat på dessa definitioner. Karteringsnoggrannheten är ca 80 % och kan höjas med hjälp av visuella kontroller eller successivt genom användande. Den framtagna metoden kommer att användas i som en del i Naturvårdsverkets pilotkartering av naturtyper i fjällen.