Rymdfärder representerar en extrem miljö som kännetecknas av fysiska (mikrogravitation och rymdstrålning) och psykologiska/miljömässiga (slutna miljöer, avstånd från jorden) stressorer. Ändå är astronauter kapabla att
fungera och utföra experiment under dessa extrema förhållanden, som belyser hur den mänskliga hjärnan kan anpassa sig och prestera i onormala situationer miljöförhållanden.

Tidigare studier, utförda på bulknivå, har visat att rymdfärd förändrar människans och musens genuttryck. Nyligen har en studie på spatiell encellsupplösning från vårt laboratorium identifierat det utrymmet resor påverkar cellulära mekanismer i specifika regioner av mushjärnan som är kända för att också vara involverade
i patofysiologiska tillstånd som neurodegenerativa störningar.
Detta projekt syftar till att upptäcka nya insikter i förhållande till hjärnans anpassningsförmåga genom att utnyttja rymdfärd som en extrem miljö. Vi kommer att avslöja de detaljerade molekylära förändringarna som induceras av rymdresor på hjärnan genom att studera unika prover från möss som flögs på den internationella rymdstationen. För detta ändamål kommer vi att göra det använder den senaste tekniken, d.v.s. encellig multiomik, Spatial Transcriptomics och spatiell massa spektrometri, för att avkoda förändringar av hjärnans molekylära program orsakade av permanens i rymden. Dessutom kommer vi att jämföra de upptäckta molekylära signaturerna med de som observerats i Parkinsons hjärnor sjukdomsmusmodeller.

Sammantaget har denna studie potential att ge nya insikter att formulera nya och grundläggande hypoteser om hjärnans plasticitet öppnar upp för nya strategier för att förbättra människors välbefinnande och livskvalitet.